6 maj 2018

Stockholm, Zumba, Sol och Förkylning

 Vad hände? Säg det inte. Okej, jag blev förkyld IGEN i torsdags. Orkar nästan inte. Orkar inte! Jag skulle till Stockholm i helgen och dansa zumba med Christine och superstor instruktör. Orkade inte att det skulle bli förstört av att jag snorar järnet och hostar ut lungorna för femtioelfte gången det här halvåret. Jag vägrar ge upp. Så jag sket i förkylningen och åkte ändå. Calle undrade vad jag höll på med men det ignorerade jag också. SÅ jag la mig tidigt, intog cocilana och vätska. På lördagen mådde jag bättre och åkte till Stockholm. Christine och jag hade en superhärlig roadtrip och vi hittade till lokalen utan problem. Vi hade gott om tid innan eventet och hann äta lunch och ta en liten promenad i solen. Jag var så pepp på solen och dansen att jag var tvungen att fula mig lite för kameran.

Vi var peppade och glada när vi kommit in och stod och väntade på att Gina Grant skulle beträda scenen med alla bakgrundsdansare (olika zumbainstruktörer från Sverige). Gina kommer ändå från the states och är med i den hemvideo jag köpte när John var liten och som fick mig hooked på zumba. En välkänd och väl erkänd zumbainstruktör, eller ZIN och ZES på zumbaspråk.

Vi hade två och en halv timme framför oss och Gina var oerhört duktig. Efter tredje låten var min ork slut. Med över två timmar dans kvar. Jag vilade och försökte dansa bara till de roligaste låtarna men jag höll inte alls hela vägen ut. Mot slutet stod jag mest och gungade, låg minst ett steg efter och varken hjärna eller kropp hängde med. I det läget blir jag oerhört arg, som alltid när min kropp inte levererar men jag försökte ändå njuta av showen och upplevelsen.
 Som alla andra köade vi ändå för att få en bild med Gina (mitten till vänster) och Monica Lejman (mitten höger). Roligt minne ändå.

Så åkte vi hem till min syster där hon lagade mat till oss och sedan avrundade vi kvällen med lite vin, prat och snacks. Vid nio var jag färdig att sova men höll ut lite till. Någon efterfest var det dock inte tal på.

Nu hoppas jag bara att den här veckan inte bli helt förstörd av förkylningen så att jag kan komma igång igen med cykling och löpning till långhelgen i alla fall. Snart bara en månad kvar till Vättern och stadslopp så nu har jag inte tid med fler förkylningar. Det måste väl vara nog nu?

Inga kommentarer: