4 mars 2018

Hoppas på nästa lov istället

Imorgon ska jag jobba igen och sportlovet blev mestadels att bestå av hemmasittande eftersom John fortfarande har feber. Han ska få vara hemma med farmor och farfar några dagar så jag och Calle slipper förlora inlomst. Eftersom jag vet att denna influensa har med sig långdragen feber känner jag mig ändå inte särskilt orolig men har han fortfarande feber på tisdag får vi väl slå en signal till vårdcentralen. Om vi kommer fram är ju en annan fråga.  John är ändå ganska pigg även om aptiten inte är den bästa. Han har mest suttit framför en skärm de senaste dagarna och jag har suttit såhär, med en bok. Oftast bredvid honom men också på mina favoritplatser. Som här, i kökssoffan där jag kan titta ut på alla småfåglar som samlas vid våra fågelmatare i äppelträden. Med Jack vid mina fötter. Vila har man ju fått.

Jag har passat på att åka skidor på kvällarna när Calle kommit hem. På lördagen avslutade jag Ica-klassikerns vasaloppsutmaning. 9 mil har jag åka i år och det är 8 mil mer än jag åkt i hela mitt liv och jag tycker verkligen att jag har utvecklats. Inte minst psykiskt då jag inte är tokrädd för backar längre och kan ta mig ner även för de långa, branta, även om det ibland handlar om att ploga sig ner. Som sista utmaning åkte jag 5 km-spåret här i sisuskogen. Jag har aldrig vågat prova det spåret på skidor förut eftersom det är ett väldigt backigt spår med branta backar. Det var väldigt vackert ute i skogen och jag tyckte jag klarade mig bra. Är väldigt nöjd och stolt över min längdprestation i år. Jag har till och med börjat valla själv. 

Helgen har handlat om att ta tag i och avsluta projekt. Till exempel har jag städat ur Johns totalt översvämmade garderob, mycket ska bort. Skänka och slänga. Ett skåp i köket som länge varit ett dåligt samvete tog jag också tag i. I tvättstugan har vi slängt ut en garderob, städat och fixat plats för en roddmaskin till Calle. Det sista projektet var att vi satte upp en fotovägg i trappan. Det är ganska högt där och när Calle stod och klättrade på en stege domnade benen bort på grund av höjdrädsla. Notera att det var mina ben som domnade och Calle som stod på stegen. Men det gick bra och jag är sjukt nöjd med resultatet.

Imorgon får jag äntligen höra hur mina elever haft det på lovet och så håller vi tummarna för att det är slut på feberdagar för John nu.

Inga kommentarer: