3 april 2017

Vi sitter väl i karantän några dagar då: 34/100

Vilken natt vi hade alltså! När John slocknat vid halv nio vaknade han direkt igen och började kräkas. Och fick feber. Sedan kräktes han en gång var 20:e minut till klockan var ca halv tre. Då somnade vi vuxna (John sov mellan). Klockan sju började det igen. Stackarn alltså. Vilken pärs. Jag vabade i dag och Calle jobbade hemma för att inte smitta de andra i företaget. Såhär på kvällen har han rumt 38 och dricker som tur är vatten när vi ber honom. Spak och vit som ett lakan. Så blev den här veckan alltså. Jag stannar hemma till onsdag minst. I morgon hoppas jag verkligen att han mår lite bättre och har lite mer energi. Det finns inget värre än när ens spralliga och babbliga unge är helt tyst och stilla en hel dag.


Själv har jag glömt hur det är att nattvaka och var helt urvriden hela dagen. Gick en zombiepromenad med hunden runt tre. Flåsade som värsta rökaren under tiden. Mesta delen av dagen har jag legat bredvid John och läst. Boken jag började på i helgen är därför utläst nu och jag funderar på om jag ska plocka upp en ny och lägga mig bredvid John, som nu ligger i vår säng, eller fortsätta titta på tv. Har redan klämt en rulle ikväll The Autsopsy of Jane Doe. Helt okej skräckrulle. Håller tummarna för mer sömn i natt i alla fall. Nattinatti.


Inga kommentarer: