13 april 2017

Skärtorsdag: 44/100

I morse gick John tveksamt i väg till förskolan som påskgubbe. En liten mustasch fick jag måla på honom och han hade på sig en skjorta. Sedan var det stopp. Det här med kläder och att se annorlunda ut än vad man brukar göra är jobbigt. Då känns det roligt med det lilla han går med på. Under dagen hade han i alla fall varit med när barnen gått runt och delat ut påskbrev. Dessutom hade en påskkärring hälsat på under dagen på förskolan. En toppendag tyckte John, även om han var rätt säker på att det var en av fröknarna som var den där påskkärringen. Det är nog inte länge kvar innan jultomten också är avslöjad.

På mitt jobb hade vi den årliga påskstafetten som var lika rolig som alla år. Klockan två hämtade jag John och båda tyckte vi att ligga i sängen resten av eftermiddagen var en toppenidé. Jag småsov nog i minst två timmar medan John tittade på film. När Calle kom hem var jag mer eller mindre däckad och hade väldigt ont i mina stackars axlar. Jag masade mig ändå i väg på träning trots att kroppen protesterade. Tur det var Strong som jag alltid längtar till annars hade det nog inte blivit något. Jag lyssnade ändå på min kropp och körde ganska lugnt. Som vanligt blir allt bättre när jag tränar. Jag var något piggare när jag kom hem igen och värken var nästan borta.

När John la sig för kvällen var han tät och snorig. Suck. Den här terminen har det ju inte varit annat än sjukdomar så varför inte? Till kvälls började Calle och jag titta på Orange is the new black och i morgon satsar jag också på att göra så lite som möjligt. Men med följande väderprognos behöver man ju åtminstone inte känna någon press på att var ute.

Inga kommentarer: