27 april 2017

Mitt hjärta blöder: 58/100

I dag började jag följa ett nytt konto på instagram. Det heter asylpoesi och är de ensamkommande ungdomarnas egna berättelser i diktform. Ett konto jag tycker alla borde följa för att förstå hur hemsk verkligheten är. Den här dikten berörde min själ.


Den här också med tanke på att ensamkommande ungdomars liv tar en sån drastisk, negativ vändning den dag de blir 18 år. De förlorar sin gode man (om inte gode mannen är en särskilt snäll person som väljer att stanna kvar ändå utan betalning) och därmed ett stort stöd, de ska nu klara allt själv. Hur bra kan en 18-årig svensk ungdom klara sitt liv själv och kontakt med myndigheter när de är 18? Tänk då att du inte förstår språket, inte har en aning om hur systemet fungerar i det här landet och samtidigt ska slåss för din rätt att stanna kvar här. Dessutom flyttas man, oftast från ena dagen till den andre, från sitt HVB-boende där man bor med sin vänner, har ett eget rum, skola att gå till, personal som hjälper till i vardagen etc till ett asylboende för vuxna där du inte känner någon, många är vuxna män eller familjer. Du får inte längre gå i skolan och ofta är asylboende rätt hemska. Snuskigt och trasigt. Duschar som det knappt kommer vatten ur och kök som du inte har tillgång till. Dessutom bedöms du nu som vuxen i asylprocessen. Vad innebär det då? Jo, är man under arton, alltså ett barn så kan man inte lämnas ut till ett land utan att ha ett mottagande. En vuxen ska ju klara sig själv så där behövs inget stöd i hemlandet. Du kan också ha blivit arton från ena dagen till den andra utan att du själv visste det. Detta eftersom en myndighet bestämt att du inte är 16 som du sagt utan snarare närmare 19. Tänk att bli av med allt detta på en enda dag. Jag har sett det hända. Och jag har sett ungdomar brytas ner totalt av det.


Och den här då. Eftersom alla, ALLA har tagit sig hit på väldigt farliga vägar. Hur många har inte offrat sina liv för att komma hit?


På radion här om dagen hörde jag att fler svenskar vill att Sverige ska ta emot färre flyktingar. För mig är det samma sak som att säga att man inte vill hjälpa andra. Att man tycker det är helt okej med barn som torteras, får se sina fäder mördas framför sina ögon, som lider och vars släktingar och syskon försvinner utan ett spår. Som dör. För när vi inte tar emot flyktingar, då dödar vi människor. När vi skickar tillbaka ungdomar till Afghanistan till exempel, då skickar vi dem till ett liv i misär i bästa fall. I värsta fall skickar vi dem i döden.

Tycker inte du heller att det känns bra? Gå då in på facebook och leta upp gruppen Vi står inte ut och skriv på vårt upprop.

7 kommentarer:

Kia Helles sa...

Poesi från verkligheten, från djupet av trauma. Vi är föräldrar till världens barn. Så smärtsamt att läsa att jag knappt inte orkar ta in.

Helena Roth sa...

Som God Man till ensamkommande är jag smärtsamt medveten om det du beskriver...
<3

Anonym sa...

Jag berörs så av det du skriver och undrar som du - vart är vårt Sverige på väg? Vi är fortfarande ett rikt land- vi måste kunna hjälpa även de som fyllt 18! / Sonja

Madelen sa...

Jag har alltid velat att vi ska vara ett öppet land. Öppet för Alla. Men nu är jag osäker. Ofta läser man att ungdommar tar livet av sig, för att de inte får stanna eller för att de mår psykiskt dåligt pga trauma m.m. Kan Vi inte ta hand om dom bättre än så, så tycker jag inte att vi ska ta emot fler. De är värda mer, säkert mer än du o jag pga de dom gått igenom. De är hjärtskärande när man har egna barn. Att tänka att dessa ungdommar en gång har varit en mammas bebis. Såsom min bebis ligger nu på min bröstkorg. Jag ber till högre makter att jag aldrig behöver sätta honom ensam på en gummibåt till ett främmande land som inte vill ta emot honom! Eller inte kan hjälpa honom så han avslutar sitt eget liv.

Emma sa...

Madelen: Det är ju för att nya lagar och hårdare krav gör så att de inte får stanna som de mår dåligt. Att ta emot färre gör inte livet bättre för dem. Nej, det är uppehållstillstånd och en framtid de behöver. Tillsammans kan vi förändra i skapa en bra framtid åt dem.

Emma sa...

Dessutom har ju föräldrarna inget annat val än att skicka bort barnen. Det eller döden. Det valet hade vi nog oxå gjort år våra barn.

Emma sa...

Kia: Så är det! Vi borde hjälpas åt att ta hand om andra barn. Jag vet, det är svårt att läsa men vi måste.

Helena: Det är tufft.

Sonja: Det kan vi såklart! Saken är den att den regering vi har nu inte vill. Såhär tufft var det inte för något år sedan. Klimatet blir allt kallare. Jag skäms för Sverige varje dag.