20 april 2017

Håll kärleken levande: 51/100

För några månader sedan lyssnade jag på P4-värmland och hörde den återkommande "expert" i en 6-barnsmamma prata om hur man håller ihop sitt förhållande, speciellt under småbarnsåren. Hon menade att man ska göra saker tillsammans, utan barnen, och tog som exempel en gång när hon överraskade sin man med en Las Vegas-resa. De övriga exemplen var liknande. Jag blev så grymt provocerad eftersom jag mest tänkte på hur enormt stressande hennes exempel måste ha varit för de flesta småbarnsfamiljer som lyssnade. För även om man skulle råka ha ekonomin till att resa med sin partner har man kanske inte barnvaktsmöjligheten. Sedan tror inte jaga att en resa en gång per år räddar ens förhållande. Man måste vårda sin relation varje dag, året om.

Jag tror det är vardagen som gnager mest på förhållandet. Statistiken har också visat att det ofta är kvinnan som vill skiljas medan mannen står där som ett frågetecken och inte förstår vad som hände. Jag tror att kvinnorna lessnar på att dubbelarbete, hemma och på jobbet, vara projektledaren samt den som ser till att jul och födelsedagar fungerar. Mannen är såklart nöjd med att slippa allt det där och tycker att man har det bra. För honom flyter vardagen ju på så bra medan kvinnan kämpar och sliter och får till slut nog.
Så jämställdhet är nog det som är grunden till att våra förhållanden ska lyckas, det gäller alla förhållanden, inte bara de med man/kvinna. I värsta fall får man göra ett schema för vad som ska göras under en vecka och så delar man sysslorna exakt lika mellan varandra utifrån hur många minuter de tar att genomföra.

Jag tror också på att göra små kärlekshandlingar för varandra i vardagen. Ta en extra nattning, byta en blöja, gå ut och cykla med barnen en stund så den andra får vila. Eller köpa med en favoritfrukt/godis, pumpa däck utan att bli ombedd, byta toarulle. Som, en gång när jag skulle upp tidigt och åka till Stockholm med bil för att gå på föreläsning. Calle hade varit ute och fyllt på spolarvätska medan jag duschade. Något jag inte tänkt på själv och inget jag bad honom om men som jag var så himla tacksam för när jag satt där mitt på motorvägen, i snömodd. Hade inte sett en meter om han inte gjort det där. Då kände jag mig lite nykär faktiskt. 

Och visst tror jag på att hitta stunder där man gör något själva, utan barnen. Inte behöver det vara en resa till Las Vegas dock utan det som funkar för er. För mig är det så himla värdefullt att få ta en promenad tillsammans, helt själva. Eller dricka en kopp kaffe på altanen i lugn och ro. Ibland äta middag på en restaurang, se på en film. Jag gillar att man kallar det för "date" oavsett vad man gör. Jag såg någon på instagram som hade 12 dater med sin fru på ett år inplanerade. En i månaden och de bestämde varannan gång vad man skulle göra. Det konceptet gillade jag verkligen. Jag tror på att man, som par, planerar in tid för att göra något själva oavsett vad det är. Städa, åka och storhandla. Det kan räcka.

Jag hänvisar även till min 92-åriga mormor som fortfarande säger: "Lägg er aldrig som ovänner. Säg förlåt". Ilska och långsinthet. Finns det något mer relationsdödande?
Hur gör du för att hålla liv i kärleken trots barn som inte sover, långa arbetstider, trötthet osv?

5 kommentarer:

Ingela sa...

Bra inlägg. Det är så himla lätt att man blir projektledare för familjen och ens förhållande. Det är bra om ens partner kan överraska en någon gång med något oväntat också.

Stella Scott sa...

Just nu är jag singel och jag har inga barn händer, men det jag drar mig till minnes när jag läser det här fina inlägget är min senaste långvariga relation (10 år). Hon sa i början Av vår bekantskap att en relation blir tråkig med tiden och så är det bara.

Jag hävdar bestämt det motsatta: När du dagligen vårda din relation blir den djupare och innehållsrikare med tiden. Visst, den tog slut, men inte på det sätt som hon trodde att det skulle gå till på. :-)

Magnus Blixt sa...

Kloka tankar - har en skylt på ytterdörren som säger "Kärlek är inte en stor sak. Det är en mängd små saker."

Samtidigt bär jag också med mig ord från pappautbildningen (som tyvärr lades ner, väldigt givande) om vikten av att också göra saker utan barn (även om det verkligen inte behöver vara Las Vegas): "Det gäller att då och då påminna sig om att ni valde varandra av en anledning vilken inte var att hon är mamma till barnen".

Helena Roth sa...

Ja, det är viktigt det där och definitivt något jag behöver fundera mer på. Micke Gunnarsson, som jag tror Instagrammade om just 12 års-dater, är ganska bra på att inspirera mig till små kärleksuppmaningar!

Emma sa...

Ingela: Ja och att man går och trampar i samma gamla hjulspår. Oväntat för mig var just det där med spolarvätskan. Jag tror mycket på att visa omtanke i vardagen. Det är ju i vardagen man befinner sig den mesta tiden.

Stella: Precis så är det. En relation kräver massa jobb men det är ju djupet och gemenskapen man vinner.

Magnus: Vilken bra tanke. Det är viktigt att man inte bara blir mamma och pappa utan att man också är två vuxna som älskar varandra (eller fler om man föredrar det).

Helena: Just det ja, Micke Gunnarsson var det ju! Han är verkligen inspirerande!