12 februari 2017

Nöjders

Det var inte roligt att lämna en mycket sämre make och barn hemma i förmiddags för att dra på dag två i skidskolan. Såhär i efterhand klarade de sig bra ändå med tv/tv-spel och andra skärmar som barnvakt medan Calle fick sova och vila. Jag däremot möttes av en backe inlindad i dimma och cirkus fjorton minus. Några extra lager så går det. Även de här dagen var fenomenal lärmässigt även om det blev mer "åka och prova" i dag. Säkerheten på skidorna är nog den största skillnaden måste jag säga. Framåt lunch var mina tår stelfrusna men sedan kom solen så då var det bara fantastiskt. Att jag anmälde mig till den där skidskolan måste nog bli ett av årets bästa beslut. Hoppas det känns likadant efter kommande helg då det är Johns tur att gå i skidskola. Han är inte lika följsam som jag skulle man kunna säga.
När jag kom hem vid halv tre sken som sagt solen smått fantastiskt så jag drog ut barnet för lite tunnelbyggande och pulkaåkning. Maken hängde på och satt och vilade framför sin brasa. Jag var ganska stelfrusen efter dagen så vid halv fyra fick jag nog och gick in. Jag kunde bara inte bli fram trots rörelse och häng framför elden.
På eftermiddagen låg jag lyckligt i soffan med min bok och tinade under filt och med hjälp av en kopp te. När skymningen smög sig på kände jag mig smått lyrisk av nöjdhet och lycka.
Den som kanske inte känner sig så nöjd med helgen är den smått bortglömda hunden. Visserligen har han varit ute en del i snön och lekt men inte har han fått en enda långpromenad.
Jack, lovar att kompensera dig under veckan.

Inga kommentarer: