2 januari 2017

Kanondagen!

Just nu känns det extra skönt att ha en vecka kvar innan det är dags att börja jobba igen. Jag har fortfarande ingen energi och känner mig trött och orkeslös. Men det börjar vända och det kan nog det här inlägget bekräfta. Jag hade sovit dåligt i natt eftersom snarkmaskinen (Calle) var i högläge och jag inte somnade fort nog innan han drog igång. Jag la mig i soffan men fick gå upp tills sängen igen vid fem när John vägrade låta sig hämtas av någon annan än mig. Sedan sov jag nog inte speciellt mycket mer innan Calle gick upp strax före sju. Då blev det i alla fall tyst och lugnt och vi andra sov till strax före åtta.Vi tog den sedvanliga långmorgonen med långfrukost och jag fick till och med ett ryck och började lägga upp en gardin till sovrummet som jag köpt för 1,5 år sedan. Ja, ni vet. Jag hatar att lägga upp gardiner!

Vid 11 åkte vi till ishallen på allmänhetens åkning. John var pepp eftersom det var några veckor sedan vi åkte skridskor nu. Vi varvade att åka med och utan stöd och hade en rolig timme i en hall ganska tom på folk. Både John och jag var väldigt imponerade av några tjejer som åkte konståkning. Detta med allmänhetens åkning var tydligen så roligt att John vill göra om samma sak i morgon igen. Ishallen är extraöppen hela veckan så det är bara att åka på.
Hem och äta lunch och titta på alla småfåglar i vårt träd som står precis utanför fönstret vid matbordet. Det var visst några nya sorter där så vi fick konsultera fågelboken. Detta är ett nöje både John och jag lär oss att uppskatta allt mer.

Det var ju kanonfint och soligt väder i dag så efter lunch och lite vila åkte vi till "blåbärsskogen" som John kallar den. Vi andra säger nog sisuskogen. Där lurade jag John att promenera 2,3 km (enligt min pulsklocka alltså) och vi var ute i en timme. Så länge vi gick på stigar och det kändes som att vi var på ett äventyr gick det bra att gå, När benen tröttnade lite hittade John på lekar som jag också blev delaktig i. Vi hade väldigt mysigt!

Hemma igen förordade jag lite vila och la mig i soffan med min bok med John pysslade med sitt och lekte. Sedan låg jag där medan skymningen föll och kände mig så ofantligt lyckligt lottad. Det bubblade liksom av lyckobubblor i hela magen och en känsla av verklig frid infann sig. Den känslan har jag inte hittat till på länge och det gäller att bevara och hålla fast vid den.
Tv-spel är något John verkligen har fastnat för så vi spelade lite Mario Bros (Mario Pros säger John och vägrar ändra uppfattning om saken) innan det var dags att börja med mat. Lagade en kanongod bulgursallad med citron- och pepparrotssås till. Tog också fram de sedan jul infrysta falafel-bullarna med citron och saffran. De passade mycket bättre till denna mat än med julbordsmaten måste jag säga. Jag har hunnit med ett pumppass som var vidrigt för benen på grund av träningsvärken men överlag väldigt skönt. Nu tackar jag min lyckliga stjärna för att det inte är min läggningskväll med den ofrivillige sovaren. Vet ni att man inte kan sova om man står på huvudet eller rullar fram och tillbaka? Kanonkonstigt!

Inga kommentarer: