31 december 2016

Årssammanfattning 2016

Då var det Nyårsafton och dags för en resumé av året som gått.
Tydligen började vi året med att försöka få John att somna själv med oss utanför rummet, något vi ändrat tillbaka på sedan dess så vi sitter där inne igen. Spelar ändå ingen roll med en unge som hittar på vad som helst för att slippa sova.

Jag åkte en hel del skidor i Januari. Något jag längtar oerhört mycket efter nu när det är typ 10 grader ute och känns mer som vårväder. Och så började med Meditation och har använt Yoga och meditation som bot mot många sömnproblem resten av året. Älskar det!
I slutet av januari var jag till Göteborg för att hjälpa en f.d elev i sin sista överklagan för uppehållstillstånd i Sverige. Vi var många som stormade den rättsalen och det var ett par känslosamma timmar som var väl värda när han sedan fick STANNA! Herregud vad glad jag var när jag fick veta det!
Då visste jag inte hur svart Sverige sedan skulle bli. Hur gränser skulle stängas och lagar ändras så att det skulle bli svårare för de Afghanska barnen och andra asylsökande att få stanna i Sverige. Att Migrationsverket skulle börja skriva upp var och varannan ungdom så de blev vuxna och kunna utvisas till ett land som UD avråder alla att åka till. 2016 går till historien som svart, kallt och känslolöst.

I februari började vi planera och handla för nästa renovering här hemma. Lilla toan.
Jag började också träna för stadsloppet och min första mil i löparskor.
Kan inte heller fatta att det knappt är ett år sedan John slutade med napp för gott! Vad stor han blivit sedan dess!
Calle fyllde 40 i februari och vi firade med en middag på tu man hand på Mezze i Karlstad.
Det blev sportlov och jag började lovet riktigt förkyld och superhes. Hade ingen röst alls faktiskt och John menade att jag lät som ett tåg när jag försökte prata.

30-årsdagen sedan Palme mördades kom och jag skrev ett litet inlägg om mina minnen från den dagen. Jag skrev också ett långt inlägg om trots och hur man kan se det ur olika synvinklar. Var nog både lite sjuk och uppgiven just då tror jag.

Mars började med att vi fixade till lite i Johns lekrum. Förutom att vi inte har köpt något mer nytt dit så har fler ommöbleringar gjorts sedan det inlägget.
Min syster kom på besök och vi byggde vinterns sista snögubbar.
Största nyheten för mig i mars var när Kent outade att de skulle lägga ner. Just då kändes det ändå inte så farligt eftersom de skulle ut på turné, släppa skiva osv. Nu när allt verkligen är över har jag fällt en och annan tår kan man säga.

Skrev också ett inlägg om hur mycket jag älskar mitt jobb. Det gör jag fortfarande även om läget är så mycket tuffare nu med nya lagar och ny migrationspolitik. Ungdomarna lider mycket mer nu än hur det var innan, det är hemskt och sant!

Huset mitt emot oss lades också ut till försäljning i mars. Calle och jag kikade i fönstret som galningar under visningen för att se om vi eventuellt kunde se våra nya grannar. Så här efteråt blev det så himla bra. Vi fick verkligen värdens bästa grannar och har umgåtts en hel del med dem sedan dess!

Påsken kom och påskharen lämnade ägg i trädgården. Jag skrev också om utbrotten John hade och jag vill minnas att det var en väldigt tung vår för oss alla. John i sin fas som han inte kunde kontrollera och så vi i våra. Det är skönt när vindarna vänder.
I slutet av mars (och påsklovet) såg vi visst våren närma sig och vi gjorde ett första besök till skateparken.
I April var en av de tristaste nyheterna att vår rektor skulle säga upp sig. Hon är en av de bästa rektorer jag haft och verkligen värnat om de nyanlända eleverna. Jag hade aldrig varit med om det tidigare. Jag blev personligen väldigt ledsen och var nog inte ensam om att känna så. Nu har vi en ny rektor och det har varit en tuff första period men känns ändå som det kommer bli bra detta med.

Och jag och Natasha vandrade södra hyn. En underbar vandringsled!
Dessutom började vi planera för omläggning av garageuppfart och entré. Alla projekt på en gång när min man väljer.
Jag började cykla för att klara ica-klassikerns cykeldel - att cykla 30 mil. En av de roligaste utmaningarna den våren. Jag älskade att ta cykeln till jobbet.

I maj cyklade Natasha och jag dessutom en längre tur som började i Alster och gick bland annat förbi Ulvsby och Karlstad innan vi var tillbaka i Alster igen. En härlig tur på 3 mil.
Samtidigt började garageuppfarten ta form.

Vi åkte ända till Västerås för att dansa med underbara Steve Boedt. Det var ett häftig event med svävare som hela tiden flög över oss och filmade.

Värmen kom och vi fick larver i våra torrvaror. Det var äckligt men ofarligt och jag kastade precis allt i två stora lådor!

Maj skapar som vanligt någon slags zombiekänsla, John var sjuk och vi tittade på Eurovisan där min favorit blev Israels bidrag. De vann inte tyvärr.

Jag sprang vårruset med blodutgjutelse och badrummet blev färdigt. Den renovering jag är mest nöjd med faktiskt, fortfarande.
Även framsidan blev färdig i maj, vilket lyft. Jag och Natasha var på ännu ett zumba-event i Kristinehamn. Jag hade ont i mina fotknölar och det förstörde en del vilket gjorde mig sur.

I juni skrev jag bara sex inlägg men månadens bästa var ändå när jag och Natasha cyklade Klarälvsbanan - 9 mil. Så härligt. Vi startade också en blogg tillsammans som heter Mammor på vift som handlar om alla våra äventyr tillsammans.

Jag och John tog sommarlov och vi började det hela med personalfest, underbart häng hos fina vänner och lite bad.

Jag sprang stadsloppet i slutet av juni (hämtat från Mammor på vift) vilket egentligen var en ganska hemsk upplevelse även om jag var supernöjd av att springa hela vägen och komma i mål! Nu har jag tydligen bestämt mig för att göra detta en gång till. Jag är galen!
13493053_10154294579960990_1546164676_n
Midsommar kom och vi firade hemma hos oss tillsammans med familjerna Rahm-Svärd och Keiner med barn. Barnen lekte ända till 11 på natten, Johns längsta uppesittarkväll och han var helt i däck midsommardagen. Det var det dock värt med tanke på vilken trevlig kväll vi hade.
Juli gick i en fin semesterlunk. Jag hade en superrolig utekväll med tjejerna då vi inte kunde sluta skratta. John och jag ägnade oss annars åt sommarlovsaktiviteter som att plocka jordgubbar, äta glass, hänga i lekparker och på mariebergsskogen. Träffade någon vän då och då eller leka med grannbarnet innan Calle också fick semester.

Natasha och jag gjorde en vandring med övernattning i Glaskogen i Arvika (hämtat från Mammor på vift). Vi kände oss som riktiga vildmarksmänniskor efter det där. Sova i vindskydd och koka sjövatten!
image
En magsjukasväng hindrade tillfälligt våra planer men sedan bar det ändå av till Ludvika där John fick vara ensam med farmor och farfar medan Calle och jag bodde en natt på spa Darlicardia. Alla hade vi det kanonbra. Det var väl egentligen semesterns enda utflykt, resten av sommaren var lugn och hemmavid.
I augusti var det dags att börja jobba igen och vi avslutade semestern med en trevlig tur till Arvika badhus tillsammans med Mia och barnen. Jag började sova fruktansvärt dåligt igen så fort jag började jobba men löste problemet med yoga. Förövrigt har jag inte dokumenterat så mycket från augusti så vem vet vad som hände då? 
September började väldigt bra med en utflykt på hästrygg tillsammans med arbetskamrater. Det var typ 100 år sedan jag red senast men vissa av takterna satt faktiskt kvar trots allt.
Det var en lång och varm höst. Vi passade på att ta en utflykt till en plats som Calle och jag inte varit på sedan innan jag blev gravid med John. Gravrösen här i Forshaga som ligger cirka 2 km in i skogen. Där finns en mysig grillplats som är ett favoritutflyktsmål.
För andra året i rad åkte jag, Natasha och Christine på zumbakryssning. Denna gång kunde även Maria följa med. En mycket rolig helg med dans och umgänge.
Vi var på familjedag på hembygdsgården. För första gången såg vi en förändring i Johns blyghet. Han vågade till och med hålla brandslangen själv för att träna på att släcka eld. Tidigare har han inte riktigt vågat göra sådana saker och det värmde mammahjärtat.
I oktober började John på "Lek på is" som sedan blev ett härligt söndagsnöje.
Jag var redan uppgiven över det hårda läget i Sverige i och med nya asyllagar. Hösten kom att bli mycket tung på grund av detta också. Underbart nog var jag inte ensam om att känna att jag inte stod ut inför det som skedde. Så startades gruppen Vi står inte ut på facebook där lärare, gode män och många andra som arbetar med ensamkommande barn samlas och jobbar väldigt hårt med de ensamkommande barnens (främst från Afghanistan) rättigheter. 


Vi firade Halloween litegranna med goda vänner och sedan var oktober slut.
I november kunde jag kompa så John och jag var lediga nästan hela lovet. Något jag hade stort behov av då hösten som sagt varit en av de tuffaste på länge, av många anledningar. Läget i världen och Sverige, insomnia och massa annat. Det är nog inte förrän jag läser tillbaka nu som jag inser hur sliten jag verkligen varit. Och att jag lider lite av det än. Tur man har jullov annars vet jag inte om jag skulle palla.

I slutet av november drog Natasha och jag till Stockholm, gick på stort zumbaevent och bodde hos min syster i hennes nya lägenhet. Åt på Jamie Olivers restaurang och hade det allmänt trevligt.
Som vanligt är november också en skitmånad med förkylningar. Calle var sjuk till och från i nästan två månade medan jag hostade lungorna ur mig halva december. Blörk alltså!

Det största i december var när Kent-turnen kom till Karlstad och jag var DÄR. Det var en bra kväll. 


Ja, sedan var jag som sagt bara trött och förkyld resten av året. Men vi gjorde i alla fall ett pepparkakshus, firade advent med de bästa, firade lucia och klädde grannen. Allt sånt man ska göra i december minus några måsten.

Calle och jag var i alla fall på ett julbord och John sov för första gången ensam hos mormor. Något han var väldigt pepp över och det gick även kanonbra.
Det blev jul, den var fin och sedan grät jag och sörjde Kents definitiva slut.


Nu, kära ni, önskar jag er ett fantastiskt GOTT NYTT ÅR och hoppas att 2017 ska bli lite mer humant och medmänskligt än 2016. Jag lovar att göra så gott jag kan.

Inga kommentarer: