3 december 2016

Älskling vi var alla en gång små

Kvällen igår alltså. Så fantastisk att jag nog inte har smält det än. Och hur underbara vänner har inte jag då som gärna följer med mig på Kents sista konsert trots att de långt ifrån är några som ens lyssnar på Kent regelbundet! Det var då verkligen tur att konserten så pass fantastiskt så alla tre var mer eller mindre Kent-frälsta efteråt.
 Och jag då, i Kent-himlen. Lycklig och helt lyrisk! Som synes. Jag dansade, skreksjöng och var allmänt ljublig! Tackar mina vänner som var så förutseende att de fick oss att köpa med vatten innan. Det blev nämligen tryckande varm nere på golvet.
 Kent kör aldrig mes svulstiga shower, de skulle inte vara Kent då. och den här gången var scenshowen verkligen bra. Bakgrunden användes som förstärning till de olika låtarna. Ibland kröp en tiger fram (omslaget till Vapen och ammunition), ibland snöade hela arenan, ibland var det närbilder på de olika bandmedlemmarna live. Allt mycket stämningsfullt. Dessutom var låtlistan fenomenal. Alla gamla välkända låtar var med. Till och med Utan dina andetag som jag aldrig hört dem spela live. Som så många gånger förr kom Mannen i den vita hatten nästan sist.
 Så passande låt att ha i slutet.

Jocke Berg brukar vara den tysta, hårda snubben men den här gången gick han runt bland bandmedlemmarna och pratade om minnen de hade ihop. Roligt att få den inblicken och komma lite närmre inpå Jocke Berg och de andra.
Det var välfyllda, genomtänka 2,5 timmar och efteråt gick man inte därifrån med känslan "Nej, inte slut än!" utan en nöjd känsla och en känsla av att man fått väldigt mycket. Om detta är sista gången jag ser Kent live så var det åtminstone en värdig upplevelse.

Kent - ni är bäst!

Inga kommentarer: