29 maj 2016

Sneda tår ska inte stoppa denna medelålderskärring!

Den sista delen av vårt renoveringsprojekt för denna gång är snart klar. I veckan lägger hantverkarna sista touchen på vår nya entré. Sedan ska en lyktstolpe upp också är det typ klart. Jag är mer än nöjd med allt vi gjort hittills. Entrén var verkligen pricken över i:et. Men så glad jag är att det är över...och att vi inte ska göra några större renoveringar på ett tag nu. Typ 50 år.
                                             
Helgen har till största del ägnats åt att umgås med denna underbara. Jag är i slutet-på-terminen-trötthet samt har sovit dåligt hela veckan och Calle är fortfarande sjuk plus har spelat mycket den här helgen så vi är lite sletna. John är också trött så vi har hängt, spelat spel och myst. Klok som är en tok är denna unge för det mesta även om man ibland kan undra om han inte får ont i munmusklerna. För det är pratpratpratprat. Tokrolig är han också och återigen i en "bara mamma" period.
Under lördagseftermiddagen lämnade jag dock familjen för att återigen dra iväg med min partner in crime på ett zumbaevent. Denna gång i Kristinehamn och mer kan man läsa om det på vår nya blogg: Mammor på vift. Inte har ni väl missat att kika in i de va va va? Alltså blir det mindre skrivet om mina äventyr här men massor skrivet om dem där. Så roligt att vi startat upp en blogg tillsammans.
Jag var dock lite sur på det där eventet eftersom jag hade superont i mina tår/fötter. Har troligen utvecklat en sån där hallux valgus-grej och den spökar mycket nu eftersom jag har flera nya skor som fötterna inte vant sig vid än. Ännu mer sur blev jag när jag letade runt på nätet efter något eventuellt sätt att lindra det på och fick en käftsmäll på 1177: Sneda stortår är mycket vanligare hos kvinnor än bland män. Det är vanligast att besvären börjar i medelåldern. Jaha! Jag är visst i medelåldern nu och börjar utveckla medelålderskrämpor. Gillar väl läget bara. Det positiva med denna ömma tå är att det egentligen bäst hjälper med rätt skor. Vilket jag redan visste.

Efter det gav jag mig ut på ännu en runda för att springa i alla fall 5 km. Har haft ångest för stadsloppet i flera dagar nu eftersom de senaste rundorna varit så tunga. MEN! Min glädje alltså att trots denna sneda tå så sprang jag 7 km! Dessutom kändes det superbra 90% av tiden och jag kände att jag hade haft mer att ge. Då blev jag totalt överlycklig och kände att med lite mer träning och vilja så kanske jag klarar milen på stadsloppet. Yey!

Inga kommentarer: