19 maj 2016

Jag la bara ner

Den uppmärksamme har märkt att jag hoppat av blogg100. Jag skrev bara massa måste-inlägg som till och med tråkade ut mig själv. Blev typ irriterad när jag läste dem sedan. Krysta fram utan att orka är ingen idé. Så blev det och nöjd är jag med det.

Sedan började måndagen med väldigt goda nyheter! För ett tag sedan utlystes nya förstelärartjänster på vår skola. För den oinsatte innebär förstelärare utveckla sitt ämne, jobba elevnära och kollegienära. Man ska alltså driva didaktiv och arbetssätt framåt. För dessa extra arbetsuppgifter får man lite extra pengar i kassan och tyngden i försteläraruppdraget om man ska choacha sina kollegor till exempel. Jag sökte tjänsten som ni kanske förstår. I måndags fick jag veta att jag var en av fyra på vår skola som fick detta uppdrag. Jag blev så översvallande glad så det vet ni inte! Jag arbetar redan ganska mycket på det här viset men nu blev jag än mer peppad att utveckla och förnya! Så himla glad och så bra start på veckan. 


John var inte riktigt kry än i slutet av förra veckan så hans farmor och farfar kom hit så han fick vara hemma måndag och tisdag också. Så värt för när han gick till förskolan på onsdagen kändes han helt bra igen och väldigt pepp på att leka på förskolan igen. Nu är det Calle som tagit över denna väldigt däckande förkylning/influensa istället.
I veckan har också vårt badrum blivit nästan färdigt. I morgon kommer elektrikern och sen ÄR det färdigt. Jag har inte varit såhär nöjd med någon renovering tidigare och älskar varenda val vi gjort med badrummet. Ett tag såg det ut som att badkaret var för litet för dörröppningen. Vi hade glömt mäta innan vi köpte och jag hann bli besviken eftersom detta var det absolut bästa badkaret! Det löste sig dock med att dörrkarmen togs bort och nu står det där och bara väntar på att någon ska hoppa i.
I kväll har jag sprungit vårruset för andra gången i mitt liv. Det var tungt, speciellt sista kilometern. Men jag kom runt på en tid som nog är något av mina bästa någonsin. Jag hade valt att ställa mig i gruppen som springer på 35-40 minuter och jag sprang på lite över 33. Det var jag verkligen nöjd med. Blodvite uppstod också så ni kan ju förstå trött jag var i slutet eftersom jag tydligen kickade min egen fot. Jaja. Nu undrar jag bara hur i he-veta jag ska orka en mil i juni. Well...får väl lägga upp en träningsplan. Eller vara nöjd med att jag får gå ibland. Men nej, det var inte tanken.

2 kommentarer:

livet på myra sa...

Åh,jag tycker det var kul att du bloggade varje dag även om man inte hinner kommentera lika ofta. :D Men det ska ju kännas bra också! Vad kul att du fick bli förste-lärare! Grattis till det. Och grattis att du orkar stå med en massa folk och försöka komma framåt i ett lopp. :D
Ert badrum blev ju verkligen såå fint!!
Kraam

Emma sa...

Tack till allt. :) Jag tycker inte det är jobbigt med så mycket folk. Snarare peppade. Då kan man ta rygg på nån och får som draghjälp. Kram