29 april 2016

Alla som är en besserwisser räcker upp en hand; 60/100

Ibland tänker jag på hur mycket av en besserwisser jag kan vara innan jag vet något. Som när John var liten och jag läste Petra Kranz bok om hur man bygger barns självförtroende. Då fanns något exempel med ett barn som kom upp gång på gång efter nattningen och föräldrarna blev tokiga. Ibland arga och skrikiga. Då tänkte jag: "Herregud, vilket onormalt beteende. Så skulle jag aldrig bete mig". Man ska akta sig för att döma för på sista tiden är det jag som är den där föräldern. Vi båda faktiskt! Långa nattningar med ett barn som bara studsar upp ur sängen, springer runt som en galning och så vidare. Man är trött själv, förkyld kanske. Till och med när jag skriver det här förstår jag inte hur jag kan bli arg i de där lägena. Det förstår man inte så fort barnet har somnat. Ändå blir jag arg.

Jag vet att man ska förstå varför barnet reagerar på ett visst sätt och se de bakomliggande orsakerna. Häromdagen kunde jag inte se en enda orsak till varför ett barn som i ena stunden är supertrött i andra stunden varvar upp sig från det man börjar borsta tänderna tills att fullständigt springa runt när det är dags för sagoläsning. Varför varvar han upp direkt man säger att det är dags att lägga sig? Troligtvis för att vi har skapat en negativ stämning runt läggning. Irriterade föräldrar kan gör det. Så nu letar vi efter lösningar. En lösning är att exakt ta varannan läggning så den andre får vila varannan dag. Hålla sig lugn i alla lägen oavsett hur många gånger han tassar upp. Inte uppmärksamma så länge han håller sig i sitt rum. De senaste dagarna har det gått rätt bra faktiskt. En liten insiktsfull kommentar från John själv var när jag en kväll frågade hur han skulle vilja ha nattningen för att de skulle bli så bra som möjligt utan bråk. Han sa "Ja, ni får nog ta och binda ihop mina ben". Springet finns bara där, han rår inte över det själv.

Jag läser dock ett inlägg med tillhörande kommentarer från Lady Dahmer och känner mig åtminstone lite mer normal. Det är väldigt viktigt att vi talar om hur svårt det är att vara förälder och inte bara visa upp någon instagram-anpassad glorifierad verklighet. Det är viktigt att få förståelse för att andra också bryter ihop ibland och det är svårt att vara förälder. Tillsammans kan vi stötta varandra. Därför skriver jag också ibland om de situationer då jag är en riktigt dålig förälder. För jag tror att alla föräldrar har det svårt ibland och att alla föräldrar får bryt som de ångrar efteråt. 
                                              
                     Gullig bild från när C och J åkte till förskolan i morse får illustrera inlägget.

1 kommentar:

Maria Gartman sa...

Jag blir också arg. Ibland jättearg! Och får lika dåligt samvete varje gång. Så mitt i prick det du skriver, att man inte förstår varför när de väl har somnat... Ändå har jag ganska lätt nattningar, oftast, men när de inte blir som jag tänkt/vill/förväntat blir jag arg...