6 februari 2016

Toaletter och att jaga mil

Den här lördagen började med att jag och Calle kombinerade två saker: ensamtid tillsammans och något av det tråkigaste jag vet. Vi hade bett mamma komma hit och vara med John några timmar så vi fick åka in till stan och välja inredning till lilla toan i lugn och ro. Vi har ju länge planerat en renovering av toa, badrum och tvättstuga samt duschutrymme. Det var tänkt att vi skulle börja med det lite längre fram men när toalettstolen på lilla toan gick sönder för en och en halv vecka sedan tyckte vi det var lika bra att börja. Eftersom allt gick lite snabbare än vi tänkt fick vi alltså skynda oss med att bestämma klinkers, toastol och handfat. Vi målar taket själva men resten gör hantverkare som troligtvis börjar redan på måndag. Jag är inte mycket för att göra dessa val, får rent ångest av att kliva runt i affärer och tänka och välja. Oroligt nog gick det över förväntan idag, troligtvis för att vi redan tittat och tänkt på nätet innan. Och att toan inte är så stort projekt egentligen. Efteråt fick vi en trevlig lunch på tu man hand också och senare också fika tillsammans. Mysigt ändå.
Eftersom snön ändå försvunnit och gjort att skidåkning inte längre är ett alternativ tänkte jag väl att jag skulle börja jaga den där milen istället. Så på eftermiddagen drog Jack och jag oss ut på en runda. Vi fick ihop 5,5 kilometer som min kropp klarade fint. Dock känner jag att den måste pressas långsamt framåt. Kanske kan jag få till en halv kilometer längre sträcka i veckan. Å andra sidan har jag ju ändå till juni på mig så bättre att skynda långsamt. Jag är fortfarande i chock över att jag tycker att det är rätt skönt att springa (bitvis), trodde inte det var jag! Lite är väl grejen med löpning också att man kan utmana sig själv och ständigt utvecklas. Det gillar jag.
Hade också tänkt att John skulle pröva att vara vaken och se på Mello, som börjar ikväll, med oss. Han var först pepp, sedan trodde han att vi skulle på bio och till sist var han världens tröttaste redan halv åtta och gick mer än gärna och la sig. Vår älskade kvällströtta älskling! Men men, jag är peppad på Mellostart i alla fall. Tror dock inte Samir och Victor kommer bli min favorit. Om än alla ungars!

2 kommentarer:

livet på myra sa...

Samir och Victor va ju bäst!! Och fick inte ens finalplats! :(

Emma sa...

Oj då. Ja vi har nog verkligen olika musiksmak. Är säker på att de flesta ungdomar håller med dig. :)