22 februari 2016

Det skulle aldrig hända igen

Hittade väl via Facebook en debattartikel från Aftonblandet som ganska precist uttrycker min rädsla, skräck och mina tankar just nu. Läs gärna och tänk efter. Hur vill vi att världen ska utvecklas från nu?

Anna Toss, som är skribenten, skriver bland annat:

En sak framstod som helt kristallklar: det skulle aldrig kunna hända igen.
En annan sak var i stället helt obegriplig: hur kunde det hända?

Vi försökte föreställa oss, men gick alltid bet. Vilka var nazisterna? Vad gjorde alla andra? Hur kunde de vanliga, vettiga tyskarna låta det ske? Märkte de inget? Blev de hypnotiserade, var det något i dricksvattnet? Det var helt obegripligt.


Jag minns ju det där själv så tydligt från min skolgång. Alla filmer vi såg, allt vi läste och alla berättelser. Flora Glad som var överlevare och berätta om det hemska som hände då. Och jag minns också hur vi förundrades och tänkte vad det var för fel på folket i Tyskland. Var de helt känslokalla? Var de hjärntvättade? Vi kunde bara inte förstå. Men jag börjar förstå.

Det är inte nazisterna jag är mest rädd för. Dem ser vi och de är ju rätt extrema ändå. Det är den vanliga människan som tittar bort, som kastar skit. Invandrarna kan nästan få skulden för vad som helst (som Anna Toss också skriver om). Det värsta är att det inte går att diskutera med dessa människor, alls. De är kanske hjärntvättade. Eller så vill de inte förstå. De vill ha en syndabock till alla besvikelser i sina liv. Det var exakt detta som Hitler tog fasta på. Människors besvikelser, dåliga ekonomi. Och så hittade man en syndabock som just då var judarna. I dag är det invandrarna, en muslim från Afghanistan.

Hitler var trösten och lösningen då. I dag heter han Jimmie. Hitler gick inte heller in med stora släggan. Nej då, han var så rumsren i början och vann allas röster. Tog mer och mer plats och när han var i majoritet gjorde han alla andra partier maktlösa. Han gjorde sig själv till diktator. Sedan började det. Det var först då han tog fram den stora släggan. Då var det för sent att yttra sig.

Jag minns ett häfte från min skoltid som hette "Om detta må ni berätta" som handlade om förintelsen och gick ut på att ingen fick glömma. Men vi har glömt. För det händer igen, nu i Sverige. Jag är inte rädd för invandrare eller muslimer. Inte för nazisterna. Jag är rädd för dig du vanliga människa. Du som kastar skit och sedan vänder bort blicken. Du skrämmer mig som fan.

Inga kommentarer: