4 januari 2016

Två förstor

I dag har vi varit riktiga segisar jag och John. Han var jättesliten efter gårdagskvällens jobbiga läggning. Jag kände också av den må jag säga. Det kändes alltså helt okej att bara ta det lugnt i dag. Hela förmiddagen och nästan hela eftermiddagen tittade vi på tv, I-pad, läste bok (mest jag) och spelade spel. Skönt!

Vi hade ändå pratat om att åka skridskor på eftermiddagen och det var John väldigt inne på. Så vid tre åkte vi på den allmänna åkningen som i dag var med klubba. John var mycket intresserade av alla som åkte runt och slog på pucken och väldigt peppad att gå ut på isen. Vi lånade en sån där grej man kan hålla sig i. Ut på isen kom vi och jag tyckte det gick fint. Han hade bra balans när han bara stod men tyckte snabbt det var svårt att röra sig framåt. Och precis som med skidorna blev han tvärarg för att han inte kunde åka fort. Gärna med klubba. Vi hade redan förklarat innan att det skulle vara svår och att man fick åka många gånger innan man behärskade skridskor. Det ville han inte veta av nu. Flera gånger frågade han om han kanske kunde åka om han väntade tills han blev fem eller sju eller kanske lika stor som jag. Jag förklarade att det aldrig skulle gå att åka om han inte tränade. Så med planen att åka dit igen i morgon och efter att ha pratat igenom vad det innebär att lära sig åka skridskor än mer åkte vi hem efter enbart fem minuter på isen. Fem minuters besvikelse, Får se om det går bättre imorgon! Eller, det gick ju bra och John var glad ända tills han insåg att det inte bara var att åka, 
För andra kvällen i rad skulle John också somna själv. Den här gången införde vi ljudbok som han fick lyssna på i sängen för att varva ner och komma till ro. Kanske var det den, kanske var det att han förstod vad det handlar om nu men det gick 100 gånger bättre ikväll. Cirka en timme tog det men John var inte ledsen en enda gång. Han försökte inte springa ut ur rummet och låg för det mesta stilla i sängen. Några gånger la han sig på mattan men det struntade jag i. Alltså, han somnade själv. Med oss utanför! Heja! Detta går ju bra ju! Kändes ändå helt okej att sitta där utanför dörren. Jag kunde ju läsa en bok samtidigt!


1 kommentar:

livet på myra sa...

Åh jag behöver verkligen tips på hur vi ska göra med Livs läggning. Vi ligger bredvid henne tills hon somnat och det känns svårt att bryta detta. Vi försöker prata med henne men hon vill verkligen inte somna själv. Vi har ju bara oss själva att skylla eg men det är ju lätt att bara rulla på. Hade säkert blivit ett naturligt break om man hade fått ett barn till. Men vi har ju inte haft någon större anledning att ändra på läggningsproceduren tills på senare tid när det tar sån tid för Liv att somna. När hon somnat så är det dax för mig att gå och lägga mig. Tiden att få fixa lite själv finns nästan aldrig vilket gör att man får fixa allt under tiden hon är vaken och då får man dåligt samvete för det...ja inte är det lätt inte. För vår del gäller det väl vara att bestämma sig och vara bestämd men inte är det bara bara...så fortsätta gärna berätta hur det går!
Kram från flumflum