24 januari 2016

Stanna kvar snö!

Det var ju verkligen skönt att det blev lite varmare väder. Dock behövde det ju inte börja gå åt plusgrader redan. Jag vill ha mer vinter, mer skidåkning. Håller tummarna för att några minusgrader stannar kvar så att snön också gör det. John och jag försökte i alla fall få ut det mesta av vintern i dag på förmiddagen. Vi passade på att gå ut så att den blide fadern fick sova ut ordentligt efter gårdagens spelning.

Vi lekte i den stora snöhögen än en gång. Snöberg skulle jag Calle det. Där fanns det tydligen både postlåda, kök, sovrum, bil, mataffär och mycket mer. När vi (läs jag) hade tröttnat på det drog vi med oss skridskor, pulka och bob till lekparken ovanför oss. Där finns en liten spolad pöl som vi ville testa skridskorna på.
                                         
John ville ge upp efter 3 sekunder precis som förra gången. Efter lite övertalning gick han med på att åka över  till andra sidan av pölen och sedan tillbaka igen. Det visade sig att det var riktigt roligt och vi fick nästan till några skär. Trist nog slutade det hela med en rumpvurpa på en isbuckla. Ändå nöjda med resultatet gick vi vidare till den stora kulle precis bredvid. Några barn hade byggt gupp i backen och John fick inte åka i de största för mig. Ett av de mindre gav han sig dock på. Det hela slutade nere i ett dike. Tydligen väldigt roligt enligt vissa. Tur att det är mycket snö ute säger andra.                                                                  
Till slut gick vi också hem till den egna bakgården. Tack vare fantastisk kramsnö fick vi till en stor snögubbe. Johansson eller Henrik eller vad han nu heter. Troligtvis Henrik Johansson, klassiska snögubbenamn enligt John.                                                                                       

På eftermiddagen körde vi bollkul i Deje igen. John menade att det heter superbollkul. Så roligt var det tydligen den här gången med. Hinderbanan ville han aldrig gå av. Men att bli tagen i kom-alla-kycklingar är fortfarande inte kul. Något vi dock tränar på. Sedan fick mamma-Mia också känna på några attack-pussar från John också. Vanliga när John känner sig lycklig och glad. Kan komma från oväntat håll.
Dagen avslutades med första tillfället på meditationskursen för min del. Enligt min mening precis vad jag behöver. Här hemma hörde jag ryktas om en tiger som dansade (sprang) runt hela övervåningen till tonerna av "Guld och gröna skogar". Fantastisk söndag.

2 kommentarer:

Maria Gartman sa...

Mamma Mia tyckte det var fantastiskt att få vara föremål för lyckliga Johns attack-pussar. Mer sådana till folket! ❤️

Emma sa...

Hihi, ja de är fina de där! :-) Om än lite överrumplande! :-)