21 januari 2016

Hur går det med läggningen då?

Nu har vi ju hållit på med de nya läggningsrutinerna för John i cirka två veckor. Vi har suttit på en stoll utanför dörren så han ser oss. Han ligger i sängen och lyssnar på ljudbok. Och somnar relativt snabbt vilket innebär i snitt 20 minuter. Det att vi sitter ute i hallen och kan läsa en bok till exempel har ju gjort det hela betydligt trevligare. Till skillnad mot att sitta mol tyst i ett mörkt rum som tidigare.

I helgen började jag prata med John om att jag kanske kunde sitta ute i köket istället, där han fortfarande ser mig. Han ville inte alls det då och eftersom vi tror på att lyssna till hans behov och ta saker som det kommer gjorde jag inget väsen av det. Med John går saker oftast enklare och snabbare om det får ta den tid han behöver istället för att man ska försöka utföra någon slags viljornas kamp.

På måndagen var det Calle som skulle lägga John och då fick Calle veta att "pappor ska sitta i köket och mammor utanför dörren" så den gången fick Calle till och med ligga på kökssoffan, där han inte syns från Johns rum, och det gick hur bra som helst. I tisdags ville John ha tillbaka Calle utanför dörren så det blev så. I går var jag på ett möte när läggningen skulle ske men tydligen hade John bett Calle gå där ifrån och sedan smällt igen dörren! Han tog någon tur ut för att få hjälp med täcket men då jag kom hem 20 minuter senare och vi tillsammans kikade in så snarkade John högljutt med täcket draget över huvudet så att han inte syntes alls. Bekvämt eller ett bevis på att det ändå var lite läskigt att ligga där med stängd dörr?

Summa sumarum. Visst funkar de nya läggningsrutinerna och visst går vi framåt. Det känns skönt. Snart har vi bara en småbarnssak kvar att ta tag i, nappen. Men det får nog vänta ett tag till faktiskt.

2 kommentarer:

livet på myra sa...

Va härligt att det går bra. Det gör det här också. Vi har fått in en bra rutin som känns bra för alla. Superskönt också att få lite egen tid på kvällarna! Gör att vi kan göra mer saker med Liv innan hon lägger sig för då kan jag göra alla måste-saker när hon ligger. Eller bara få landa själv en stund i soffan!
Kram

Emma sa...

Skönt! Ja, det handlar väl om att hitta sina rutiner nu. För mig är det superviktigt att få var ifred en stund på kvällen. Vi har väl egentligen aldrig haft sena läggningar heller. Bara tröttnat på att sitta moltyst på en stol i ett mörkt rum. Kram