10 januari 2016

Långsam dag

Det visade sig visst att det fanns fler anledningar till att vi inte åkte till Stockholm den här helgen! Nu vet jag att det var superTUR att Calle blev sjuk så vi inte kom iväg. Det hade inte varit kul att åka hem idag i det väglag som blev. Det har snöat större delen av dagen. Hur mycket jag än älskar snö så vill jag inte resa medan den håller på och kommer ner. Resa i dåligt väglag med ett sjukt barn hade varit värre. John kom över till oss redan vid 12 i natt och jag tyckte han kändes varm. Då hade han haft både fleecefilt och täcke på sig så jag tänkte väl att det var därför. På morgonen visade det sig att han visst hade feber. Inte mycket. Runt trettioåtta har det varit hela dagen men nog för att han ska vara sliten och gnällig. Väldigt glad emellanåt också men första dagen på förskolan efter jullovet blir inte i morgon. Som tur är kunde farmor och farfar stanna en halvdag till och sedan tar Calle andra halvan av måndagen. Jag kan absolut inte vabba i morgon. Tar emot åtta nya elever och har två nya kollegor som "behöver" mig. Eller det gör de kanske inte så mycket men jag vill ändå vara där deras första dag.
På grund av sjukt barn och mycket snöande har den här dagen lullat på i maklig takt. Nästan så det blev segt ibland och jag undrar om det kanske inte var så att någon timme faktiskt gick och dubblerade sig. När plogbilen såsmåningom kom till vår gata fick hunden faktiskt en promenad. Jag har hunnit jobba några timmar, bland annat med att sätta mig in i det nya kartläggningsmaterialet för nyanlända elever. Jag somnade någon timme medan John tittade på tv och på kvällen var jag på ett yogapass. Känner mig lagom frusen och segtrött nu efter denna dagen så ska lägga mig i sängen med lite skrämselpodd. Jo, det blev nästan skrämsel här förut med då strömmen gick. Alla på gatan var utan ström så vi antog att det berodde på snön. Jag hann förfasas över att vi inte har någon icke-elektrisk källa till värme och säkert skulle frysa ihjäl. Innan alla värmeljus ens var tända var dock strömmen tillbaka. Seriöst i nöd vi var där liksom!

1 kommentar:

I mitt huvud sa...

Krya på er!! Snö är ett otyg, tycker jag!! ;.)