11 oktober 2015

Ett pliktskyldigt inlägg

Jag försöker att inte ha dåligt samvete för den här bloggen. Det är tråkigt att mina uppdateringar avstannat lite, mest för mig själv. Men jag orkar/hinner inte med riktigt. Intensiva dagar. Så är det. Och jag prioriterar jobb, John, kurs, träning, familj, hund och vänner. Tyvärr i den ordningen på grund av att det är så livet är. Att träningen ens finns med där just nu är för att det är den som ger mig den extra energi jag behöver för att orka hela veckorna. Och för att det är ett viktigt andningshål.

Jag har fantastiska dagar med mina elever. Och i veckan var jag i Göteborg och fick lära mig om den nya lagen kring nyanlända och det nya kartläggningsmaterialet som kommer första januari. Något som kommer att bli så himla bra men som också kräver nya planer runt organisationen. Jag har fått vinstlott på jobbet och får förhoppningsvis två nya kollegor efter jul.
                                                   
Det har varit lite tufft runt John och förskolan i veckan. Inget vi inte kan hantera och livet är väl sådant ibland. Jag tänker på mina elever och är glad för att våra problem är så små egentligen.

I fredags roade vi oss på Coop genom att klä ut lillungen till lillspöket. Både jag och John är förövrigt stenhårt igång med att planera årets Halloween kostym. Årets roligaste högtid ju!
                                                        
Helgen har innehållit ett biblioteksbesök (läraren i mig älskar att John börjar intressera sig så för sånt som kroppen och våra planeter) och sedan har vi försökt varva tillsammanstid med att jag har varit ute och spa:at och gått på restaurang med några vänner.
                          
Min mobilkamera är i de lägre regionerna av sämst. Försöker bearbeta Calle till att förstå att jag behöver en ny telefon. Typ igår!

Vi har även hunnit med promenader i skogen, firat mammas födelsedag och John har gympat igen. Denna gång med pappa vid sin sida. Jag och Jack var på den fina promenaden nedan under tiden. Jag var supernervös hela tiden eftersom det var så jobbigt förra gången. Men det hade visst gått bra även om John körde sin egen bana bredvid de andra tydligen. Hemma hos mamma senare visade han att jag visst påverkar honom lite.
                                       
                                                     
Ja, jag vet inte. Mest ett minnesinlägg för mig själv. Jag är verkligen på gott humör och tänker unna mig resten av kvällen i snägen med bok, spökhistorier och det helggodis som är över.

2 kommentarer:

Maria Gartman sa...

Hej! Förstår dig till fullo, det går inte att hinna allt. Jag försöker att uppdatera mig blogg emellanåt, men att inte ha dåligt samvete där emellan. Har den inte för någon annans skull, utan bara för att dokumentera barnens uppväxt!
Vad tråkigt att höra att det har varit jobbigt för John. Att ha motgångar på förskolan vet vi tyvärr lite om...skickar en massa kramar! Han verkade för övrigt ha väldigt kul på gympan. Han deltog, men på sina egna villkor!
Jag hoppas att vi hittar tid att träffas snart. Och du, säg till om du behöver hjälp att övertyga Calle om kameran. Jag håller såå med om behovet! Kramar!

Emma sa...

Ja, det är ju mest för ens egen skull såklart. Tack för kramen. Det verkar funka bättre för John på gympan när Calle är med. Han har nog inte lika många krav på att man ska "göra rätt" som jag har. Skönt!

Kram på dig