11 augusti 2015

Tillbaka till vardagen

Då så. Då var denna långa semester slut även för oss. Jag tycker att det är lika skönt att komma tillbaka till vardag och rutiner varje gång. Lika skönt tyckte inte John det var som jag fick lämna gråtandes och skrikandes i dörren till förskolan. Vilket fick mig att ta en stor omväg till jobbet för att mina egna tårar skulle försvinna, ändå tjöt jag det första jag gjorde när jag kom in i personalrummet och min dag var förstörd trots att han tog emot tröst från pedagogerna, lekte fint med kompisen efter 10 minuter och hela dagen var därefter bra. När jag hämtade honom hade han ingen större längtan efter att gå hem. Sabla unge! Detta har dock aldrig hänt sedan de första veckorna och det är en stor skillnad på att lämna en snyftande bebis eller ett stort, hysteriskt skrikande barn. Upprepas det tror jag inte jag skulle klara många fler vändor! Jag vet ju att han älskar sin förskola och det nog bara behövs en avvänjning från hemmalivet. Skönt ändå när man vet att han känner sig trygg med pedagogerna.

Men men, nu kan det bara bli bättre! Jag hade peppat mig själv med en liten joggingrunda på morgonen också. Kändes så fräscht och skönt att börja dagen på detta sätt. Sedan har man dessutom hela kvällen fri eftersom träningen är gjord. Så heja mig litegrann och ett stort heja till Johns pedagoger som tar hand om mitt tjutande barn när jag måste jobba!

2 kommentarer:

livet på myra sa...

Men gumman!! :( fy vad jobbigt! Ja det är också lättare att trösta ett litet barn för den kan ju "glömma bort" föräldern så fort de gått. Och ett större barn är ju också starkare och kan klamra dig fast riktigt ordentligt. Nej fy vad jobbigt för dig! Calle kan inte lämna lite mer så du inte behöver ta det lika ofta? Skönt att du känner som du gör för pedagogerna!
Vad duktig du är som tränar innan jobbet. Jag körde så några gånger innan jag började jobba när jag hade sen tid. Och innan semestern när det kvittade om jag va trött,skulle ändå snart gå på semester liksom. ;) men det va go känsla hela dagen och som du säger,hela kvällen är fri.
Kram

Emma sa...

Det var inget kul även om man vet att det blir bra sedan. Klamra sig fast gjorde han verkligen. Calle får väl lämna om det inte blir bättre men jag var inte beredd på det alls eftersom något liknande aldrig hänt. Han brukar alltid springa in hur glatt som helst, även efter lov. Ser det som en engångsföreteelse tills motsatsen bevisas! :) kram