25 maj 2015

Ångest över sjukdomar som ännu ej har hänt

Jag tror aldrig jag har nojat så mycket för att någon ska bli sjuk som det sista 1 - 2 åren! Eller sedan jag fick barn. Vi tänker på detta och analyserar vårt allmänna mående nästan dagligen. Varför? Jo, för att ibland är vi sjukan nästan jämt och nu har det gått en onaturligt lång period utan att någon blivit sjuk.
Januari och februari var inga höjdare för oss. Inte heller november. Och tittar jag tillbaka till april och maj förra året så var vi rätt sjuka då med. Sedan mars har vi nog hållit oss rätt friska men istället går man och nojar vareviga dag. "Oj, vad John verkade tät i natt, bara han inte blir sjuk nu". Vissa veckor tar jag en dag i taget för att det inte passar med sjukdom just då! Som förra veckan. Hade till och med en elev som blev sjuk på skolan och sprang ut ur klassrummet för att spy på toan. Där tog jag verkligen en dag i taget eftersom jag hade Vårruset, sommarfest och zumba-event som jag absolut inte ville bli sjuk till! Ångest, ångest, ångest! Varje dag denna ångest!
Och just i dag har John börjat snora. Hostar lite. Nyser lite. Jag känner ständigt på pannan. "Känns han inte lite varm. Är han inte lite blek". Man får försöka ta det som det kommer. Det blir ju ändå som det blir!

2 kommentarer:

livet på myra sa...

Åh gud,idag känner jag verkligen igen mig i det du skriver. Men det är bara för att vi har bokat stuga,semdagar tagna osv. Brukar inte oroa mig så annars men det kanske är för att Liv sällan är sjuk (ta i trä). Vi har lite typiskt haft barn som spytt på jobbet precis innan längre ledighet och då har jag varit liite nojjig. :) jag själv är sällan sjuk heller så jag brukar va den som får torka efter dom. :D
Man får vara glad att det inte är värre!
Kramis

Emma sa...

Jag känner så jämt oavsett om vi ska någonstan eller inte. Men det är nog som du säger, fram till nu har jag varit borta från jobbet minst en dag varje månad på grund av vab, oftast fler gånger. Då vabar ändå Calle ibland han med. Tur vi har Calles föräldrar som är pensionerade och kan komma och passa John när han är på bättringsväg men ändå inte riktigt frisk! Annars hade man nog jobbat halvtid vissa månder! :-(

Kram