8 april 2015

Vårtecknens tid

Obs! Varnar för långt, minnesantecknings, dagboksliknande inlägg. Finns så mycket vardagligt att minnas från just i dag! John och jag har haft värsta toppendagen. Inte bråkat, tjafsat eller tjatat nästan något (ja, det är en bedrift med utmanande treåring och kort stubin-mamma). Tricket är...taadaaa...att hålla honom sysselsatt hela tiden, i lagom mängd, så att man inte själv sliter ut sig. När barnet får dessa jämna klickar uppmärksamhet så kan barnet till och med leka/roa sig själv kortare stunder. Halleluja, hobbypsykologen har talat! Dessutom har vi ju roligt tillsammans men utan att jag känner att jag bara underhåller. Jaa, ni fattar!
Vi hade vovven hemma i dag och vovvar vill ha promenader. Jag orkade inte jonglera cyklande John och kopplad hund samtidigt samt att vagnen har punka (vill ha bort det där åbäket nu ändå) så jag bestämde mig för att John, Jack och jag skulle gå en skogspromenad och John skulle gå på egna ben. Kortare sträcka, längre tid ute. John har hittills hatat att gå själv på promenader och speciellt i skogen för den är läskig. Okej, på med tålamodsvästen! Det hela började så fint med att jag insåg att vitsippor plötsligt exploderat upp ur marken nästan överallt. Oöverslagbart vårtecken! Så på vägen till skogen letade vi vitsippor. 
                           
I skogen började John som vanligt att snyfta lite smått och påpekade att han var rädd för tigrar och rådjur. Det var mörkt och läskigt. Han ville vända tillbaka. Så då gäller det att hitta på något kul. Som att lyfta honom över pinnarna som ligger över stigen så det blir ett hopp och ropa "Träd Fu John". Eller plocka upp några pinnar och leka att träden är pirater som vi förvandlar till träd (han skulle "sticka dem" men jag accepterar inte lekar där man slår, dödar eller svärdar någon/något). Det hela slutade faktiskt med att vi hade en trevlig och mysig promenad. Att John höll mig i handen hela tiden eftersom han var lite osäker gjorde inte det hela otrevligt precis.

Hemma trotsade vi det ganska kyliga vädret och fikade ute. Det är vår! Det har vitsipporna berättat för mig!

Vi hann väl också plantera om Johns lilla majsplanta från förskolan, cykla och spela bandy innan det var dags att laga lunch. Efter lunch drog jag och John in till stora staden för lite vårshopping. Projekt shoppa med barn är ju alltid spännande men jag lyckades faktiskt kika igenom två affärer och prova fem plagg i den ena samt köpa en kjol innan jag behövde muta John med fika. Så vi fikade. Sedan fick vi kika på lite vårnytt till John också. Han fick önska lite fritt vad han ville ha samtidigt som jag påverkade lite åt det färgglada hållet. Vårtid är perfekt tid för att blanda ut de mörkblå/svarta/gråa färger som enbart är de färger killar "kan" ha. Inte enligt mig då. Blir betydligt gladare av dessa färger:
John valde själv setet på bilden nedan. En tunika med katten Jansson och annan katt samt randiga leggings med katten Jansson längst ner. Han tog på sig det direkt här hemma och var så nöjd och glad. John älskar både Bamse och tunikor med små fickor fram. Perfekt att stoppa bilar ju! Varför killavdelningen mest innehåller jeans förstår jag inte när leggings är mycket skönare att leka i.
Ett annat, härligt vårtecken var att de äntligen sopade alla mindre gator i kommunen. Vår gata har länge haft en decimeter grus liggandes men i dag blev de rena. Alltså premiärturade vi i den fina elbilen John fick i julklapp av mormor. Inne har John varit rädd för den men ute gick det ju som smort. Tills....
                        
Något inte passar unge herrn och han bara kliver ur bilen, lämnar den där mitt i vägen och går hem. Jag: "Vad hände John?". John, samtidigt som han stompar i väg mycket bestämt, "Nej, jag tänker inte lyssna". Ursäkta älskade unge att jag skrattar och fotar men du är för rolig. Du påminner så mycket om Kråkan i Mamma Mu ibland. "Jag ska hem". Jag vet fortfarande inte vad som inte var bra just då men vi gick över till att cykla istället. Nytt försök en annan dag!
Fin fin fin dag som slutade i sol och värme och tacos på en helt vanlig onsdag. Puss på dig dagen!

1 kommentar:

livet på myra sa...

Haha,ja ibland kan man inte annat än skratta när de blir så där tvärarga och man inte fattar nåt. Liv har ju världens sämsta tålamod ofta och ibland kan man inte annat än att skratta!
Härlig dag ni fick!!
Kram