4 april 2015

Påskafton

I dag hade vi planerat att delta i den årliga påskparaden i Karlstad. John deklarerade redan tidigt i morse att han inte ville. Han ville bara vara hemma. Han ville inte åka in till stan och inte få godis. Efter frukost berättade jag att jag skulle gå och sminka mig till påskkärring och frågade om han ville följa med. Där och då bestämde John sig för att han inte ville vara påskkärring utan en ko. En ko med vita och bruna prickar. Jaha. Okej. Det kan vi väl ordna. Med en timme kvar tills vi skulle åka visste jag inte riktigt hur jag skulle improvisera hornen. Men ansiktsfärg hade vi hemma. Enklaste sättet att fixa horn var ju att använda håret. Vi hade ingen hårfärg men med två små toffsar blev John jättenöjd och ville ändå med in till påskparaden. Världens gulligaste lilla ko blev han också.
                                  
Väl där hände väl inte så mycket till att börja med. Det var rätt kallt. John ville åka hem. Solen och muiskkåren kom. John ville inte gå med i paraden. Få godis gick bra men det var godis han inte älskade. Framme vid torget köpte mormor en ballong och vi mötte upp med Gartmanerna och gick för att äta tidig lunch. John tinade upp, babblade som vanligt och var glad som en lärka. Tre pannkakor slank också ner i magen. I bilen hem frågade mormor om John tyckt det varit roligt på påskparaden. Nej, det var jättetråkigt, blev svaret. Men när vi var inne var det roligt. När vi var inne på restaurangen alltså. Gounge. Inte kan du gilla allt som mamma och pappa drar med dig på.

Inga kommentarer: