8 mars 2015

Internationella kvinnodagen

Jag önskar verkligen att kvinnor var i fokus alla dagar om året på samma vis som vi är i dag. Snedförvridningarna i samhället borde vara i fokus varje dag. Det är nog inte alltid vi är så medvetna om att kvinnor ständigt är i underläge. Lönemässigt är vi inte alls jämställda. I många sammanhang tas en man på större allvar än en kvinna, speciellt i de sammanhang där män är i majoritet. Det har jag själv känt på några gånger. Om det är så att ämnet avhandlar sport eller andra "manliga" samtalsämnen får man nästan slå sig in. Som kvinna. Kvinnors rätt till sin egen kropp är inte alls självklar. Män tycker sig allt som oftast ha rättighet att utnyttja kvinnokroppen på det ena eller andra sättet. Det kan handla om enbart en hand som används i njutningssyfte när kvinnan sover eller är alkoholpåverkad. Det kan handla om att hela kroppen tas i besittning utan att kvinnan vill. När kvinnan sedan skändats totalt är det inte säkert att hon ens blir trodd eftersom hon hade druckit alkohol eller haft kjol på sig. Hon får helt enkelt skylla sig själv. Män har tydligen rätt att härja fritt på grund av liknande omständigheter. Klassiska kvinnoarbeten värderas lägre än klassiska mansjobb. Vilket märks både på lönerna och statusen dessa jobb har. Många är de skilsmässor som är på kvinnors initiativ eftersom de fått nog av att ständigt dubbelarbeta, jobba hemma och jobba på jobbet. Det är slitsamt att ta hand om barn och även det extrabarn som många män är. I språket märks mansdominansen allt som oftast. Bara det könsneutrala "man" som inte alls inkluderar kvinnorna. Egentligen. Eller hur det känns naturligast att använda pronomet "han" om saker, djur etc. Undantaget är väl klockan som ofta är "hon".

Då har vi bara pratat om Sverige. Här har kvinnorna kämpat för jämställdhet i många år. Det finns länder där kvinnors förhållanden är mycket hemskare än de vi har här i vårt, på många vis, skyddade Sverige. I Somalia könsstypas små flickor eftersom de inte blir bortgifta annars. Det kan verka grymt för oss men i samhällen där män sätter standarden och kvinnor inte överlever ogifta är det oftast mammor och mormödrar som initierar barnens könstypning. De vet ju att det går så illa för dem annars. I Afghanistan är kvinnor nästan så ofria som de kan bli. Jag läste om bacha posh i svenska dagbladet. Bacha posh handlar om att det finns flickor i Afghanistan som lever som pojkar. Då blir de fria och kan göra allt det som pojkar kan. Sådant de inte har någon möjlighet till som flickor. Som att gå ut, spela fotboll till exempel. Såhär har kvinnor det i Afghanistan enligt artikelförfattaren. En bild som återkommer igen och igen:

"Mer än ett decennium efter västvärldens ambition att “befria” Afghanistans kvinnor från förtryck har mycket små framsteg skett på den fronten. Fortfarande utsätts nio av tio fortfarande för någon typ av våld i hemmet. Hedersmord är inte ovanligt. Döttrar får nästan aldrig ut sin rättmätiga arvslott. Den kvinna som blir våldtagen anklagas ofta för sex utom äktenskapet och fängslas, och det är princip omöjligt för kvinnor att skilja sig."


Som mamma till en pojke känner jag självklart särskilt stort ansvar för att uppfostra honom till att visa respekt för kvinnor, kvinnokroppen och så vidare. Men det gör sig inte själv eftersom även samhället påverkar våra barn så otroligt mycket. På förskolan skapas så mycket av könet hur man än kämpar hemma. Stereotyperna fullkomligt haglar om att "killar är så", "tjejer är si". Man vet att kompisgänget har ett otroligt stort tryck på barnen och att ungdomar som inte skulle göra en fluga förnär ensamma kan gå långt över gränsen i grupp. Så det handlar om att ge goda förebilder, prata med barnen, ge pojkarna rätt till sina känslor (pojkar får också gråta), visa dem hur man blir en vårdande och hänsynsfull person. Därför vill jag att John leker med dockor. Därför vill jag inte att han har något med våld eller vapen att göra, därför vill jag inte att han har kläder som resulterar i kommentarer som "coola killen, tuffa grabben osv". Det är inte för att visa något speciellt som jag ger John tillgång till klänningar, rosa, blommor och annat som anses som milt och vänt i samhället. Det är för att han ska få tillgång till annat bemötande än det tuffa, hårda, coola. Som förälder måste man göra ett aktivt val. Det går inte bara att tro att det löser sig av sig själv. Vi föräldrar är också uppfostrade i stereotyper och normer och måste först se på oss själva för att kunna ge barnen goda förebilder. Det finns så mycket att säga om det här. Men jag väljer att avsluta där. Heja alla coola, tuffa, balla kvinnor som jag känner. Ni är bäst!!

Inga kommentarer: