9 februari 2015

Ljuset i tunneln, var är du?

Jag längtar så fruktansvärt mycket till när vi kommit ur den här (tillfälliga) sjuksvackan. Längtar efter att få göra roliga saker med min unge och se honom pigg, frisk och babblandes. Det har bara varit för mycket nu! I går kom farmor och farfar hit för att ta över vabbandet ett tag. John slutade söndagen med 39 graders feber igen men piggade på sig efter alvedon och besök. Ingen feber under natten och jag åkte till jobbet trots att jag tänkt stanna hemma och placerat rumpan i soffan och örat i telefonkön till vårdcentralen.

Höll kontakt hemåt hela dagen ifall febern skulle återkomma men den verkade lysa med sin frånvaro. När jag kom hem halv 4 möttes jag av en pigg unge som ville leka. I två timmar lekte vi att vi åkte tåg till farmor, farfar, mormor och moster. Vi fikade på farmor och farfars gräsmatta med alla gosedjur och gick och handlade i Johns affär. Det var helt underbart! Sist byggde vi en riktig slingrig tågbana. Där någonstans tog krafterna slut och John började klaga på öronvärk. Efter en stund skrek han. Alvedon och nässpray lugnade ner det hela men nu slutar vi vela och åker till VC i morgon. De får helt enkelt kolla honom så vi vet att det bara handlar om ett virus. Då vet vi i alla fall. Calle får ringa från jobbet, John stannar hemma med farmodern och farfadern och jag åker och drar med mina elever på skidtur på frilufsdagen. Sedan åker jag på den eventuella tiden vi får.

Vi är fruktansvärt lyckligt lottade som har mor- och farföräldrar som gärna åker hit och är med John/lastar av oss när det behövs. Trots långa avstånd! Inte för att "hjälpa till" utan för att få vara med John. Jag är verkligen medveten om att alla inte har det så. Det är verkligen guld värt!

2 kommentarer:

Maria Gartman sa...

Men stackars liten! Tycker att ni gör rätt som kollar upp nu när det har varit lå långdraget... Men skönt att ni fick ett kort andningshål som påminnelse om hur det ska vara. Håller tummarna. Kram!

Emma sa...

Så synd när de är sjuka! Blev inge vc i alla fall. Men John mår mycket bättre nu även fast jag är glad att farmor och farfar stannar hela veckan så han verkligen får vila ut! Kram kram