16 februari 2015

Jag hjärta vardag

Sådär ja. Vardagsrullen är igång igen efter den långdragna sjukdomen. John möttes av tre superglada småkompisar i förskoleentrén (de möter alltid upp där och jag hoppas han tar emot andra barn lika glatt). De babblade om att leka med bilar och utropade Johns smeknamn "Jåånis". Inga problem med lämningen där inte.

Efter sen hämtning på grund av möte för mig så berättade John massor om dagen för mig i bilen. Det är nog första gången och jag tror verkligen hans språk tagit sig en skjuts senaste månaden. Han berättade att han var ledsen eftersom han bråkat med en kompis, att bara de stora barnen fick åka stjärtlapp i dag eftersom snön var för hård och att han lekt med bilar. Såklart. Detta, att få veta något om barnets dag eftersom barnet själv berättar det, är något jag har sett fram emot. John har inte varit berättartypen, tills nu verkar det som. Så underbart härligt att få ha dessa samtal med honom!
Två tolksamtal, flertalet nya elever, möten av olika de slag och just ingenting särskilt har visst tagit hårt på mig och fast klockan inte ens är halv nio sitter jag med borstade tänder och ska snart krypa ner i sängen. Trött så det snurrar i skallen. Trots det är jag fruktansvärt nöjd med att vi alla är inne i vardagssnurren igen. Hur länge det nu varar...

Inga kommentarer: