8 januari 2015

Neeeeeej!!

Alltså. Magsjuka. Två dagar hann jag jobba. Nästan. En dag på förskolan och sen. Smitta. Jag fick hämta John vid två idag eftersom han hade haft ont i magen på vilan. När jag väl kom dit hade han hunnit kräkas och var vit som ett spöke. Hemma kräktes han var 20:e minut, säkert 20 gånger. Halv åtta somnade han och det värsta verkar vara över. Han var helt slut och jag med för den delen. Nu kan man inte annat än bara vänta på att jag och Calle ska bli smittade. Med förra terminens långa sjukdom i åtanke, och nu när det börjar såhär, har jag nästan lust att bli hemmafru med John. Så slipper man bli smittad direkt man sticker näsan innanför dörrarna. Nej, då. Jag är bara lite bitter. Frustration över att inte kunna gå och jobba imorgon. Frustration på grund av medlidande med mitt barn. Frustration över att ha missat Fight it -passet i dag. Frustration.

2 kommentarer:

livet på myra sa...

Nej nej nej nej!!!! Fy Fan va tråkigt för er. Ni hade ju verkligen eran del av sjukdomar i november. Inte för att försvara förskolan för jo, det finns de som inte respekterar 48 timmar, men hörde att det kan bryta ur upp till 10 dagar efter man blivit smittad!! What, då har man ju ingen möjlighet att säkra sig på något vis. Men ni ska såklart inte bli smittade nu och John ska vakna imorgon och vara hungrig och få behålla allt i magen.
Stor kram på er

Emma sa...

Tack! Vågar inte säga något än men det verkar vara så som du förutspådde. :-) Jag är inte säker på att någon har varit dåliga på att respektera 48 timmar ens. Flera barn kräktes på fsk så det är ju ingens fel. Blir bara less på att John blir smittad av minsta bacill som driver omkring. Låter hemskt att det kan bryta ut sådär långt efter ju. Blörk! Kändes som vi var sjuka större delen av hösten så den här terminen kunde gärna fått börja lite bättre. :-(