26 januari 2015

Jämställdhet i hemmet

Hanna funderar kring jämställdhet i hemmet. Jag återkommer ofta till ämnet, både med vänner och med min egen man  De flesta jag känner som lever i ett heterosexuellt förhållande har det rätt jämställt där hemma vad gäller hushållssysslor och föräldraledighet. Däremot säger alla av kvinnorna att det är de som är planeraren i familjen. Utan dem blir inga presenter köpta till någons släkt, julkort blir inte skickade och barnen får varken med sig vantar eller regnkläder till förskolan. Många kvinnor känner sig utslitna och trötta över att de tvingas vara den som håller koll och har allt i huvudet. Männen står närmast oförstående över kritiken. Men varför är det så här?!

Är det så enkelt som att flickor uppfostras till att ta ansvar både för sig själv och sina framtida barn medan killarna redan tas om hand om och curlas sedan barnsben? Jag vet inte men efter att jag läser om hur vi bildar kön så tror jag att det är en stor del av sanningen. Fruarna och flickvännerna spär på detta än mer genom att vara sådana kontrollfreak att när männen väl gör något så får de så mycket kritik för att de gör fel så de vägrar försöka igen. 

Jag blir själv helt galen när vi står i affaren och ska köpa skor till John och kontrollfrågar Calle vad John har för storlek (jag vet ju) och han svarar "hur ska jag veta det?". Ja, hur fan ska jag veta? Men när Calle sedan grejar här hemma och plockar fram nån gammal lampa ur förrådet är jag snabb att visa mitt ogillande. 

Hur ska vi lösa detta? Kvinnorna måste stiga tillbaka lite och låta männen ta ansvar för sina egna oköpta presenter. Kanske går inte världen under om det ligger kvar damm under bordet eller att det inte blev dammsuget under sofdan. Männen måste steppa up och lära sig vad barnen har för storlek på skorna och vad barnet behöver ha med till förskolan. Enkelt. Varför gör vi inte bara så då?

Inga kommentarer: