19 januari 2015

Jag är inte en sådan som tar tag i saker

Obs! Obs! Obs! Om typ chefen läser det här. Detta inlägget handlar om mitt privatliv. På jobbet gör jag (nästan) allt jag måste. Det är också intressant faktiskt. Varför är det enklare att ta tag i saker på jobbet men inte hemma?

Får värsta kli på mig själv liksom. Jag har gått i snart tre månader och hatat mitt fula, risiga hår som jag inte klippt sedan i maj. Jag får inte ens tummen ur att kolla upp numret till frisören. Skyller på dåliga saker som att jag inte har tid eller inte vill offra en halv kväll (nåja 45 minuter) till att sitta i en frisörsstol. Jag måste inse det. Jag har frisörskräck. Ungefär som tandläkarskräck. Överväger att söka upp nån psykolog.

Min mobil funkar inte IGEN! Det är INTE mitt fel den här gången. Den bara stängde av sig en halv dag och gick inte att sätta på igen. Efter det funkade den en tid men sedan några veckor tillbaka funkar det inte att ringa/skicka sms eller ta emot detsamma. Har ännu ej kontaktat säljare för att få den fixad. Skulle också ha skaffat ett skyddande skal till den samtidigt som jag köpte telefonen. Inte gjort.

Så ska vi inte prata om de där fotoböckerna på Johns sista två år som jag har börjat med men aldrig får färdigt. Eller att jag skickade julpengarna till syskonbarnen när till och med jullovet var slut. Eller det här att jag slängde ut alla plastmatlådor när jag plastbantade och skulle köpa nya i rostfritt stål. Detta var i våras. Ännu inte gjort. Alla biblioteksböcker jag jämt får massa böter på fast det bara är att gå in och låna om dem på nätet. Hundens klor. Från det jag börjar tänka att de bör klippas till att jag utför handlingen kan det nog gå en tre veckor.

Sedär! Då har jag en liten lista på saker jag måste göra/bli bättre på. De översta två punkterna ringer/mailar jag om i veckan. Ni är nu mina vittnen på att jag måste göras! Hundens klor är som tur är nyklippta i alla fall. Misstänker att vi återkommer i frågan.

2 kommentarer:

livet på myra sa...

Hihi! Gud va jag känner igen mig. Jag tycker också det är jobbigt med frisören och går verkligen när jag fått panik. Sist jag va iväg va i början av september. Då har jag ändå en lugg som bör hållas efter lite. Och telefonsamtal, det är det värsta jag vet hemma. Lars får alltid ringa. Har ringt o beställt pizza typ en gång. Men på jobbet är det inga problem. Undrar om det är för att jag har jobbjaget på då. Konstigt hur som helst.
Kram

Emma sa...

Önskar jag hade varit i väg till frisören senast i september! JAg använder ju inte schampo heller och då ska håret egentligen klippas oftare. Men nej. Funderade också på det där med jobbjaget. Säkert är det så att man går in i sin "roll" på jobbet.