29 november 2014

Ljuset i tunneln

Herregud! November var verkligen inte vår månad. John är tur nog frisk nu men både jag och Calle har varit sjukare än sjukast. Förra helgens feberfrossa var så lagom rolig. Jag har aldrig feber så jag klassar mig som ordentligt sjuk de gånger jag får den. Sist var -96 tror jag. Tog mig tillbaka till jobbet på tisdag men frisk var jag väl inte. Och kom igen om den här hostan som slår ner sina klor i en på nätterna. Sömn är inte att tala om. Men nu börjar man se ljuset i tunneln. Jag börjar få orken tillbaka även om huvvet fortfarande är fullt av slem för det mesta. Calle är fortfarande ganska dålig dock. Men så tar han sig aldrig tid att vila heller så det är klart att läkprocessen blir längre.

Jag har väl inte heller tränat på 3 veckor och med bara en futtig vecka kvar till zumbakonserten är jag lite orolig för att förkylning och tappad konditon ska hindra mig från att riktigt delta, Får väl köra någon vitamninboost under veckan och troligtvis ligga lågt med träningen ännu en vecka. Trök!

Dock, det finns värre säker än förkylningar och så tänker jag varje dag! Anledningen till att jag ändå ser ljuset i tunneln och ändå har en visuell bild av att jag känner lite såhär:

Inga kommentarer: