1 september 2014

Visst är det svårt att förstå "dom andra".

"De får ju ta seden dit de kommer", "Varför kom de hit då om de ändå inte vill gå i skolan?", "Man tycker ju att de borde vara glada över det de får här". Har du hört dessa kommentarer? Har du kanske kläckt dem själv ibland? Det har nog jag gjort tidigare. Innan jag började träffa människor från massa andra länder och började förstå hur det kan vara i andra länder och vad som driver människor på flykt. Jag hade ett liknande samtal i fikarummet idag. Jag får väl skylla mig själv när jag beklagade mig över en elevs tidshållning utan att reflektera över att alla inte förstod att jag bara "spydde ur mig" utan att det betydde något egentligen. Jag kommer absolut tänka på vilka jag använder som bollplank hädanefter. En lärdom för mig!

"De får ju ta seden dit de kommer": Ofta grundar denna kommentar sig på muslimers utövande av sin religion, exempelvis att de inte äter griskött eller vill be ibland under dagen. I diskussionen i dag sprang kommentaren ur muslimska män som inte vill ta kvinnor i hand utan fattar tag lite längre upp på armen (ibland tar de inte alls i hand). Obs!!! att jag bara träffat ett fåtal som gör så. För oss svenska kvinnor kan detta tecken på respekt vara ganska så missriktat och det faktum att mannen inte tar dig i hand kan vara kränkande i sig! MEN, om detta är den tradition du är uppväxt med sedan barnsben och du kanske till och med hälsat på kvinnor så för att visa dem respekt, skulle inte du fortsätta med det i ett annat land eftersom du skulle tycka det var konstigt och respektlöst att inte göra så? Åtminstone till att börja med. Vi måste ta av oss våra västerländska glasögon och inte alltid tro att det vi har med oss och anser vara kultur och "normalt" är den enda sanningen. Jämför med att du kommer till ett land där man hälsar på varandra genom att daska den du möter på rumpan. Skulle du göra det bara sådär då? Jag tror faktiskt inte det! MEN man MÅSTE ta seden dit man kommer. Och detta, om du blev tvungen att bryta upp från allt och alla du håller kär, fly till ett annat land och lämna allt. Skulle du då också vilja tvingas att sluta fira jul? Skulle du avstå från midsommarsnapsen och påskäggen bara för att detta inte är så man gör i det nya landet? Skulle inte tro det! Jag skulle inte göra det, inte utan sorg i alla fall!

"Man tycker ju att de borde vara glada över att de får vara här": Men hallå! Nu diskuterar du utifrån din "jag-åker-på-charter-en-gång-varje-år-och-åker-hem-när-jag-har-lust"-erfarenhet. Jag kan nog säga att så gott som alla Afghaner, Iranier, Irakier och absolut alla somalier inte är här frivilligt. Inte syrierna heller! De har inte haft något annat val! De vill inte vara här, de vill vara i det land de är födda med människor som älskar dem! Om dessa människor ens lever! Troligtvis är många av dem mördade och den person som ska vara "glad" över att vara här har flytt för sitt liv, troligtvis på natten, gömd i något baksäte eller hängandes under en lastbil. När resan började visste de inte var de skulle hamna, bara att de måste bort. För att rädda sitt liv eller sitt barns. Det tog dem säkert närmare ett år att komma hit. Många har varit nära att dö på vägen. Varje dag längtar de tillbaka. Varje dag saknar de sina familjer. Jävligt lätt att vara glad då! Och vad har de att vara tacksamma över? Att de räddade sina egna liv? För inte var det Sveriges förtjänst i alla fall!!

Så snälla, ta av dig dina västerländska glasögon och försök se och förstå. Ett litet steg mot att mota bort svenskarnas parti och Sverigedemokraterna. Försök sätta dig in i andra människors livssituation!! Det är inte så svårt faktiskt....

(Obs att mitt användande av DU inte pekar ut dig som läser personligen! Tänker mig stå öga mot öga mot dem jag hört säga såhär...Well...)

2 kommentarer:

Maria Norlin sa...

Bra, Emma! Vilken käftsmäll rent ut sagt! I positiv bemärkelse. Den här kloka texten borde fler få läsa!!

Emma sa...

Å tack så mycket!! Glad jag blir! Om det kan få folk att tänka får du gärna dela!! :-D