16 september 2014

Två dagar senare

I söndags kväll brände tårarna och magen var full av ångest. 13 % i hela landet! Så mycket hade vårt rasistiska parti ökat. I vårt skolval från en kommun i "riskzonen" som det kallas röstade eleverna SD som andra största parti. När Jimmie Åkesson i sitt tal ständigt påkallade uppmärksamhet från sina "Sverigevänner" ekade stöveltrampet i mina öron. För vet ni vad det var som gjorde så att Hitler fick så stora framgångar med sitt nazistparti? Jo, ett enormt missnöje hos folket eftersom de levde under svåra förhållanden. De levde i nöd och hunger. Hitler kom som en stark ledare som lovade guld och även skapade arbeten. Dessutom kunde han peka ut en syndabock för all den nöd som folket befann sig i. I skolorna har vi i åratal deklarerat att "Vi inte får glömma" och "Detta får inte hända igen"! Men vi får akta oss! För vi har glömt och det håller på att upprepas igen!. Vi har ett missnöjt folk på grund av ökande klyftor och att allt fler får det allt sämre. Välfärden är utvattnat och det svenska folkhemmet ett minne blott. Istället för att titta på orsakerna bakom missären är det enklare att hitta någon att skylla på. I dag är det enkelt att peka fingret mot "muslimerna" som utvidgas till en enhetlig grupp som kallas invandrare. Det är helt enkelt dessa människors fel att Sverige blir ett allt kallare och sämre land att leva i.

Jag kan inte känna någon glädje över ett eventuellt regeringskifte heller. Jag har svårt att se Lövfen som den starka ledare vi behöver. Ledaren som jobbar för minskande klyftor och allas lika värde istället för det motsatta. Dessutom ser jag surt på att ett samarbete med vänsterpartiet just nu verkar uteslutet. Där skulle vi kunna hitta en stark ledare, en som verkligen står upp för alla människors lika värde. Jag kräks nästan av ångest när jag ser att SD har mer än dubbelt så stort stöd jämfört med vänstern. Vi människor är i grunden inget annat än egoistiska små barn som aldrig slutar peka på saker och ropa: "MIN!!".

Inga kommentarer: