16 september 2014

Någon slags magsjuka

Redan när John vaknade i tårar i morse insåg vi att något var fel. Vill inte äta frukost, vill bara sitta i mitt knä, vit i ansiktet brukar vara klassiska tecken på att något är fel. Så vi ringde och sjukanmälde oss och kröp tillbaka till sängen. Ganska snart kom kräkan. Några kräkor senare sov John i över två timmar. Därefter mådde han betydligt bättre och ville äta frukost (klockan var närmare ett). Lite makaroner och lite majs petade han i sig men fick inte ner mer. Flera gångar har han nu försökt äta för att ta en tugga och sedan inte vilja ha mer. Så nu håller vi bara tummarna för att ingen annan blir smittad och att det är över för denna gång. Jag har lyckats lägga min borde-vara-på-jobbet-stress åt sidan och hängt med John i soffan hela dagen. Han med barnkanalen som sällskap och jag med en bok som länge väntat på att bli utläst. Kanske lyckas jag komma till sista sidan redan i eftermiddag?

Meanwhile diskuteras det friskt på våra sociala medier ifall SD:s framgångar beror på missnöjda människor eller på att hela Sverige är rasister. Gärna med en touch av idiotförklaring till den andra sidan. Jag tror det är en kombination. SD:s väljare är både missnöjda och rasister. Missnöjda rasister. Egentligen är det ganska ointressant. Det viktiga är att de fås att rösta något annat nästa gång. Gräddet på mosen skulle vara om de ångrade sig jävligt mycket också!

Inga kommentarer: