14 augusti 2014

Verkligheten hoppade på oss

Imorse var John inte glad. Han ville bara sitta i mitt knä och gosa. Det hör inte till vanligheterna måste jag säga! Så visst misstänkte vi att något var fel men antar att vi verkligen hoppades på trötthet efter första förskolebarn. Eller separationsångest. Och så kände jag att jag verkligen behövde vara på jobbet såhär andra dagen. Och Calle är helt ensam på sitt just nu så han kunde inte vara hemma överhuvudtaget. Cirka en och en halv timme hann jag besöka jobbet innan de ringde och sa att John hade kräkts. Något han alltid gör vid minsta lilla temeraturhöjning. Och mycket riktigt hade han feber när vi kom hem! Detta måste vara något slags rekord. En enda dag hann vi få på förskolan innan bakterierna anföll! Fick väl trösta oss med att baka en chokladkaka. Amen.

2 kommentarer:

livet på myra sa...

Nämen receptet då!?! 😋

Emma sa...

Kanske sa jag!😉