11 mars 2014

Små ord gör mycket

John och jag är ensamma hemma den här veckan. Maken är i Tyskland hela veckan och vovven är som sagt på semester hos svärisarna. I dag blev jag sen på jobbet och fick ringa till förskolan och säga att jag skulle komma lite senare. Inga problem. Stressade och ångestfylld sprang jag in i lokalerna kvart i 6, det senaste jag någonsin har hämtat John, Jag hade en jobbig, ledsen och dålig känsla i hela kroppen. Det var ju så sent! John var sista barnet där och skruttade runt tillsammans med fröken. Jag bad om ursäkt om att jag var så sen och hasplande ur mig något om att John var sist där och att jag hade ångest för det. Och det är här man märker vilken bra personal Johns förskola har. För fröken svarade helt lugnt: "Det är roligt för barnen att få vara sist ibland. Då har de allt för sig själv". Det kanske verkar fjuttigt men all ångest bara föll av mig. Han hade det ju bra där och ingen annan var stressad över att jag var så sen. Det var kanske till och med lite extra roligt för honom att han fått vara kvar så länge! Jag älskar vår förskola!

Och för att dra detta tillbaka till tankarna om värdskap så lyckades hon verkligen med sitt värdskapande. Jag kände mig både välkommen och otroligt lätt om hjärtat när jag lämnade förskolan med min glada, babblande son!

2 kommentarer:

livet på myra sa...

Vad glad jag blev när jag läste ditt inlägg!! Hoppas du talar om för förskolan vad bra du tycker att det är! Av erfarenhet får vi väldigt ofta höra bara de negativa sakerna! Men när vi får höra bra saker så lever man på det ganska länge så man uppskattar otroligt mycket när man väl får det!
Kram

Emma sa...

Jag har inte gjort det men ska absolut göra det! Du har rätt i att man mest får höra negativt. Roligt att du blev glad! :-) All förskolepersonal ska såklart ha massor av ros för att de sköter så bra om våra små!

Kram