15 januari 2014

Språkutveckling är fascinerande

Det är just för att språkutveckling är så fascinerande och spännande som jag arbetar med svenska som andraspråk. Processen, utvecklingen och när jag som lärare hittar det där som gör att eleverna verkligen förstår. Då man ser förståelsen i personens ögon. Det är det jag brinner för i mitt arbete. Jag gillar särskilt när eleven ser skillnaden/likheten med sitt egna språk och kan använda den kunskapen i sin egen inlärning. Den disussionen är verkligen intressant och däremellan kan jag som lärare möta min elev på jämbördig bas. För hen är ju expert på sitt språk medan jag är expert på mitt. I den situationen lär även jag mig som lärare nästan lika mycket som eleven.

Den enorma språkutveckling som John går igenom just nu är precis lika fascinerande även om processen är mycket lättare eftersomsvenska är hans förstaspråk som han badar i dagligen. Just hur han snappar upp grammatiken och kan applicera den på alla ord är så spännande. Han förstår instinktivt att ord i samma grupp (t.ex. substantiv) ska böjas på samma sätt. Utan att han vet ett dugg om grammatikspråket. Häromdagen sa han t.ex: "Teletubbisarna dansar". För mig är Teletubbies ett engelskt ord som jag böjer just så: "En Teletubbies - Flera Teletubbies". Men John använder instinktivt den svenska böjningen för bestämd form i plural. (Ett tag överanvände han det också - Bilarnana t.ex). Han skulle ju aldrig använda bestämd form på plural t.ex: "Springarna". Nördigt? Ja, det tyckte min man med när jag försökte förklara hur fascinernade detta är. Substantiv och verb drog tydligen ner rullgardinen hos honom. Där pratade vi inte alls samma språk!

Inga kommentarer: