22 augusti 2009

Det är så tyst och stilla...

..när alla i hushållet sover! Bara tomten är vaken. Det skulle vara jag då! Och det är inte alls likt mig att vara vaken efter tolv en fredagkväll. För det mesta skulle veckan ha däckat mig vid tio. Men här sitter jag, pigg som en lärka. Har tittat på "Catch me if you can" som gick på teven. Kan ni tänka er! Jag gillade den dessutom! Jag vet inte vad som händer med mig. Kanske börjar jag GILLA film till slut!!! Hemska tanke!!

Jag antar att förra inlägget blev lite väl mörk. Kanske. Men alla som försökt skaffa barn i fem år (på ena eller andra sättet) kanske förstår hur jag kände (känner?). För det var det jag beskrev. Folk ploppar ut ungar till höger och vänster. Vissa hinner väl bli mormor å! Och här står vi...på samma plätt och stampar runt. Man kan säga att vi kommer dit. Snaaart är lycka vår. Men när är snart egentligen? Är nästa jul den sista utan barn? Eller nästa? Kommer jag att hinna fylla 30 först? Antagligen...

Men först! Ser fram emot en hääärlig helg med massa tjejsnack, höstlövssparkande och agilitytränande! Hinner jag med en loppis eller två kanske?

Puss puss

3 kommentarer:

Jenny sa...

Hej vännen! Anade nästan att det var det du skrev om. Och vad säger man, kan ana hur det känns, men jag tror ingen som inte varit där förstår hur en sådan lång väntan efter ett barn känns, och just den där känslan att alla andra får sina barn måste vara skitjobbig i bland. Men jag finns här och tänker på dig... och om inte snart så i alla fall om ett tag får ni erat barn. En massa kärlek och kramar...

Anonym sa...

Älskling jag var 32 år och hade kämpat länge innan jag fick dig. Jag tror att du blir mamma tidigare än jag blev. Puss Mams

Vita drömmar och choklad sa...

Hej!
Kan tro att det är jättejobbigt. Har en vän som brottas med samma problem. Hoppas eran önskan slår in fortare än ni anar.
Kramar