9 september 2008

Irriterande

Ååå vad irriterad jag kan bli ibland!
Kommer hem för en ganska lång dag och en ännu längre kväll.
I postlådan ligger ett nytt nummer av "pedagogiska magasinet".
Jag bläddrar igenom tidningen och såklart fastnar alltid blicken på det
man själv sysslar med och är intresserad av.
Nästan allra längst bak hittarjag en ganska arg insändare om SFI-undervisning.
Eller egentligen är det ett svar på en tidigare insändare.
Återigen får SFI-undervisningen hård kritik.
Eleverna behandlas som barn, man tar inte hänsyn till eller intresseras
av deras kulturella bakgrund.
Hrmm...håller med den "svarande" SFI-läraren och säger att
detta är de två största sakerna jag funderar över varje dag!
Har man elever som måste lära sig svenska från grunden utan att ha ett
annat språk som gemensam nämnare måste man vara MYCKET försiktig så
att undervisningen inte läggs på barnnivå.
Vad gäller det kulturella så är det den största tillgång man
har som SFI-lärare.
Intresserar man sig för elevernas kultur (den lärare som
inte är intresserad av att lära om andra kulturer kaaanske skulle..ja...
byta jobb..) så väcker det en lust att lära om
den svenska kulturen och det svenska språket.


Eller..finns det så många tröga lärare där ute som lever upp till
skribentens antaganden? Ibland undrar jag om risken
inte är överhängande.


Den som är intresserad kan läsa Pedagogiska magasinet
nr 2 samt nr 3/08.

Inga kommentarer: