18 februari 2018

Time files

Tiden flyger verkligen fram och man hinner knappt blinka innan det är måndag, fredag, måndag igen. En passar ju på just nu och åker så mycket skidor det bara går. Förra helgen fick jag med mig John på en tur men denna helg blev mitt fina sällskap istället Natasha. Totalt har det blivit en mil på skidorna under lördagen och söndagen. Fantastiskt härligt trots dålig vallning med dåligt fäste. Jag har beställt valla så till nästa helg borde jag ha toppfäste.

I lördags fick vi äntligen se lite sol. Fy vad tungt det är med moln och dis varje dag. Jag drog med John ut ända tills mörkret föll. Vi åkte pulka på gården. Det gick supersnabbt och även jag hade väldigt roligt. John tyckte det var roligast att han fick hoppa ner från garagetaket ner i den djupa snön.
Calle har målat en vägg i lekrummet och vi har gjort oss av med en del saker John inte vill ha längre. Istället har vi köpt två skrivbord som fick bli en pysselhörna. Vi ägnade eftermiddagen idag åt att fixa iordning där och jag är riktigt nöjd med resultatet. Speciellt nöjd är jag över att ha fått bort en del öppna hyllor som bara samlar damm och får hela rummet att se rörigt ut. Jag avskyr öppna hyllor på grund av just dessa två anledningar, dammsamlare och rörigt intryck. Är inget fan av att ha saker framme alls och det märks nog i inredningen här hemma. Lekrummet blev både trevligare och mer välstädat. Tydligen inbjöd det till lek också för John, som aldrig vill leka där, fick jag senare tjata ner i badet inför läggdags. Lite förändringar är inte dumt alltså.
Just nu sitter jag och nattar ett icketrött barn. Anar dock en lugnar andhämtning, äntligen, så min dröm om kex- och ostrester kommer snart bli verklighet. Förhoppningsvis.

4 februari 2018

Favorithelg

Kallt har det varit i helgen men det har inte hindrat oss från att åka skidor. På lördagen mutade jag med Calle och John till Dömlebacken. De var inte så sugna först och klagade när det bet i kinderna. Efter lite fika var de dock med på tåget igen och John åkte väl ett tiotal gånger innan det var dags att åka hem och göra lunch. Jag hann själv inte åka något denna gång men tog istället en liten tur på längdskidorna på eftermiddagen.

Som nästan alla andra bänkade vi oss på kvällen för titta på mello som sändes från Karlstad. Det var första gången John orkade var vaken hela programmet. Hans favoriter var Patrick Swayze och Livet på en pinne. Jag tyckte utbudet var väldigt plant och tyckte egentligen ingen var bra. Bättre lycka nästa gång kanske? Det var dock mysigt att titta tillsammans.

Den här söndagen kom Johns morfar och Irene på besök. Vi åt lunch och jag fick några vallningstips innan vi åkte bort till Sisugården för att åka skidor tillsammans. John invigde sina längdskidor och började med 400 meter. Efter det var han sugen på mer och ville köra ”det långa spåret” så vi hoppade på 1100 meter. Det spåret börjar med en ganska lång backe men John kämpade på. Vi var riktigt imponerade av honom och han tyckte själv det var roligt. Nu har han bestämt att vi åker slalom på lördagarna och längd på söndagarna. Ja, jag är på. Pappa, jag och Irene åkte 2500 meter medan John och Calle åkte hem. John var helt slut vid det laget.  Totalt fick jag ihop lite mer än 5km. En härligt tur på fina spår och fint sällskap. Efteråt åkte vi hem och laddade med fika innan det var dags för pappa och Irene att åka hem.
Värsta bästa helgen!

3 februari 2018

Flygboven

Appropå väder. Det känns som vi har upplevt 1000 väder denna vecka. Från att jag åkte slalom i regn blev de kallare och på tisdagen åkte jag längdskidor under en underbar fullmåne, på dagen sken solen så jag passade på att ta en promenad under min friskvårdstid. På onsdagen var det regn och ett par decimeter plask när jag tog onsdagspromenaden med min numera fd arbetskamrat. Den hör lördagen har kylan slagit till igen och det var minus 11 när vi vaknade. Det är nästan svårt att fatta hur det kan vara så olika från en dag till en annan.

Det är svårt att inte låta bli att oroa sig för att boven är all vår påverkan på miljön. Som många andra känner jag att något måste hända snart och har väl mer eller mindre tagit ett aktivt beslut att inte flyga. Inte sagt att jag aldrig kommer göra det men man kan ju tänka efter en eller två gånger om man verkligen måste flyga eller om det går att avstå alternativt ta ett annat färdmedel. Inom Europa går det många gånger utmärkt att åka tåg. Tyvärr kan vi inte längre ha skygglapparna på och tänka att det där ligger tiotals år framför oss. Om vi inte gör något nu kommer det handla om några år innan väder och miljö förändras allt mer. Vi ser redan effekterna i varmare klimat och till exempel fler orkaner och översvämningar. I Sverige har vi verkligen mycket varmare vintrar än för tex 20 år sedan. Nedslående är dock att många verkar flyga allt mer utan minsta reflektion så politikern har ett ansvar att gå in och sätta gränser eller höja flygskatter. Det är ingen rättighet att flyga. 


28 januari 2018

Varierande väder

Ups and downs. Sånt är vädret just nu. Ena dagen flera minus, andra dagen plusgrader och regn. Men vad gör man? Bara att anpassa sig. John har mått allt bättre i helgen och var feberfri igår. Vi fick med oss Calle ut, som fortfarande var sjuk, om han fick sitta med eld i sin fireball. John och jag åkte stjärtlapp och byggde en snöborg. Solen sken och det var härligt att se dess efterlängtade ansikte. Sedan passade jag på att åka längdskidor fem kilometer och på kvällen åt vi pizza och tittade på hockey.
Den här dagen mådde alla bättre. John och Calle fick åka in till stan och köpa nya vinterskor till John eftersom de gamla gått sönder. Jag städade och plaskade sedan ut i snömödden med Jack. Det regnade och var plusgrader så jag och Natasha ställde in vår planerade skidtur. Mamma kom en sväng på eftermiddagen och jag tog mig istället till backen för lite utförsåkning. Eftersom vädret inte var det bästa var det inte mycket folk där och jag kunde verkligen ta ut svängarna och träna på teknik. Jag hade superroligt och njöt av åken och farten.

Hemma igen drog vi fram lite pyssel och jag och John grejade lite. John gjorde denna underbara tavla. Det är jag och John på bilden som är påväg ut till bilen för att åka till stranden. Calle är på jobbet.
Det blev en drake av toarullar också.
Jag har hunnit läsa mycket i min fysiska bok, lyssna mycket på min ljudbok och nu ska jag passa på med e-bok medan John ska försöka somna. 

26 januari 2018

Rysningar och feber

Hur fantastiskt var det inte med manifestationen på Gulbaggegalan?? Alla de där tysta kvinnliga skådespelarna som gick fram där hand i hand, helt tysta, klädda i svart. Jag rös och grät. Fy fan vad mycket vi kan åstadkomma tillsammans. Mansväldet är på glid hörrni!
Förra helgen handlade mycket om skidor för oss. John störtloppandes i backar plus att han åkte lift igen. Äntligen, Känslan på det var.
Jag hann åka längdskidor massa gånger innan tövädret kom. Tur är att vi fortfarande har spår här så jag hoppas kunna komma ut igen den här helgen. En passar på nu.
Sedan handlade veckan mycket om sjukdom. John hade feber på söndagen, var hemma måndag men var typ frisk då. På torsdagen fick han 39 grader och hade normal temperatur först ikväll. Calle är superförkyld. Jag har ångest över att bli smittad. Ego, jag vet, men jag var sjuk hela november och december och har JUST kommit tillbaka in i träningen. Jag vill inte.

19 januari 2018

Gapar efter mycket?

Lyckan när vi fick snökaos i tisdags och snön bara vräkte ner och man fick skotta ut bilen på morgonen. Äntligen snö! Äntligen en riktig vinter som vi inte sett på fler år. Sedan några dagar av ångest när temperaturen låg på nollan och det ömsom regnade, ömsom snöade. Till sist, minusgrader!
Jag har följt spårrapportsena mycket noga och till slut har vi skidspår på alla möjliga ställen i vår kommun. Jag planerar för en skidhelg. Först ska vi till Dömlebacken för att juta medan John-järnet är varmt. På eftermiddagen ska jag åka längd. På söndagen ska John få prova längdskidorna som ännu ej är invigda och vi tar en familjeutflykt i snön. Jag hoppas kunna hinna åka några kilometer även då. Jag peppar så för denna helg. Dessutom vill jag även hinna ligga och latläsa, gärna i badet. Baka bröd och göra vegopiffar för infrysning, leka i snön och spela spel. Hjälpa John med tv-spelet och kanske titta på en serie på Netflix. Promenera med hunden.
Nummer ett är ändå att få vara ute i vinterlandskapet. Det är fantastiskt vackert ute nu.

15 januari 2018

Lycklig för mindre

Wow! Hade en fantastiskt, intensiv jobbdag idag. Helt slut var jag när jag kom hem och sedan visste jag hade jag skulle börja träna igen den här veckan. Å, bara känslan gjorde mig lite lycklig. Jag hade bokat zumba idag och det var massor med folk som vanligt i januari. Även om det är trångt på parkeringen så är det väldigt roligt att dansa med mycket folk. Jag var i endorfinhalten efteråt. Och helt totalt slut. Sedan åt jag gröt till middag och John ville också ha trots att han redan ätit middag. Han är hungrig hela tiden nu, växtperiod tror jag. Vid åtta började det snöa som utlovat och nu håller jag verkligen tummarna för de där utlovade 15 centimeterna. Skiddrömmarna är rätt stora nu! Man kan ju bli lycklig för mindre.