18 februari 2017

När man lirkar fram resultat

För den som inte gillar skidåkning kan ju den här bloggen te sig omåttligt tråkig nu. "Ska hon skriva ett inlägg till om skidåkning" liksom! Och ja, det ska jag verkligen. I dag var det nämligen Johns tur att gå på skidskola. Hur nya saker tas emot vet man aldrig men det verkade positivt att han var glad och förväntansfull inför den. Glad hela morgonen också och när vi kom dit. Skidor på utan problem. Ända tills John insåg hur mycket nytt folk det var i gruppen. John har alltid problem med nya grupper, prestationsångest eller jag vet inte vad det är. Men då tänker jag att sånna här aktiviteter är en bra träning just bara i att vara i en ny grupp. Efter 15 minuters lirk och mut med kakor gick John medpå  att gå bort till de andra. Därefter gick det bara uppför. Visserligen gjorde han saker som att åka runt på skidorna eller springa i pjäxorna bredvid gruppen men vad gör det! När det var dags att prova liften blev John väldigt intresserad och ville inte ens prova varianten som man dra för hand. Det ville dock mamman. Men efter bara ett sådant lätt försök gav han sig på den riktiga knapplisten och fick hjälp på och av. Sedan åkte han plog hela vägen ner utan problem.
Efter två försök var nog Johns energi i bott och då var det tur att det var dags för lunch. Vi hade med korv som vi grillade. Efter lunch var vi med på några åk genom portar men en halvtimme innan avslut var John helt slut, tog sina stavar och skidor och åkte bestämt mot värmestugan. Jag insåg att han hade gett det han hade att ge så vi bestämde att det fick vara bra så. John var nöjd och tyckte att han hade haft kul. Jag var lite slut efter massor av lirkande och (hotande) lagom pushande så jag glömde Johns skidor kvar i Dömlebacken. Fick åka tillbaka och hämta dem lite senare. Jag tycker vi fick bra resultat trots allt i dag, vi får se vad morgondagen har att ge. Vi tar dock med oss pappan då. Jag behöver dela lite på lirkandet.
Hemma fick jag äntligen gå en lång skogspromenad med Jack. Resten av eftermiddagen hängde jag mest i soffan. Denna förkylning som aldrig ger sig!
Till kvälls Mello igen. John dansade som vanligt till alla låtar han gillade. Många. Men vi var överens om att den bästa låten var låt nummer 1, Robin Bengtsson.

17 februari 2017

Veckoresumè

Veckan fortsatte som helgen med eskalerande förkylning och skidåkning.
I tisdags hade vår skola vinteridrottsdag. Vädret hade inte kunnat bli bättre då det var strålande sol som synes på bilden och dessutom värmde solen litegranna. Mycket skön och härlig dag! Mest imponerad var jag av de nyanlända som aldrig stått på ett par skidor tidigare men som direkt blev intresserade, kämpade på och till slut åkte i den stora backen utan problem. Jag åkte också en del skidor i det härliga vädret. Underbart!
På onsdagen trotsade jag min förkylning och åkte till Sunne för att möta upp Natasha vid Ski Sunne. Det var familjekväll för anställda i kommunen och jag kvalade in som hennes familj. Så glad!
Det var längesedan jag åkte i längre backar men det gick hur bra som helst och var så roligt. Jag gjorde till och med en väldigt ograciös snurr i backen med ryggen nedåt. Det är jag ganska nöjd med. Det var jättemysigt att träffa Natasha mitt i veckan samt åka skidor kvällstid. Bästa var att vi fick massor av tid att prata i ankarliften på väg upp. 

På torsdagen var vädret typ blixthalka, minusgrader och regn. Senare snöade det rätt ordentligt på istäcket vilket skapade ett ganska förrädiskt väder. John och jag var ändå jätteglada över snön, här på väg till bollkul. Katten Hunden inte lika nöjd.
I går var nog min förkylning som värst och trött av alla skidäventyr somnade jag redan strax efter åtta på kvällen och vaknade tjugo över sex i morse. Vilket innebar att vi försovit oss 20 minuter. Eftersom alla var väldigt medgörliga kom vi ändå iväg i tid. Nemas problemas. Nu laddar vi för ännu en helg i skidåkningens tecken. Nu är det Johns tur att gå på skidskola. Vi får se hur det går. Jag hade tänkt hinna dra iväg för att åka lite längdskidor också men är förkylningen inte bättre får jag nog hoppa det. Vi får la se.
Godnatt.

13 februari 2017

Träna med glädje

Jag är väldigt lyckostyrd i min träning, speciellt under de mörka vintermånaderna, och om jag ska orka ta mig ut eller till gymmet måste jag längta dit och känna ett litet pirr av förväntan och glädje. Det måste vara roligt. Zumba till omotiverande och tråkig musik, finns ju inget värre. Detta är även anledningen till att jag aldrig orkar i väg på några pump-pass längre trots att jag gärna skulle bygga mer muskler. Det är inte roligt. Jag kan också finna glädje i träning som Tabata eftersom det är en utmanandeoch tuff träningsform där jag tränar på jävlar-anamma och snabbt ser en utveckling. Första gången jag gick armgång även om det var typ 30 cm var en kick.

Min bästa träningsformer just nu kombinerar just glädjen i att passen är så roliga och jävar-anammat i att de är rätt så utmanande. Jumping till exempel. Så högintensivt och explosivt. Svetten rinner som man just kommit ur duschen och man vill nästan kräkas efter 30 min. Men så roligt! Farten, studsen och kombinationerna. Det är nästans så man inte fattar hur något så jobbigt kan vara så roligt. Rent konditionsmässigt är Jumping något av det jobbigaste jag gjort, efter att föda barn alltså.
Strong by zumba har ingenting med zumba att göra utom att det är zumba som hittat på detta och därför måste stå med i namnet. Annars är strong väldigt fysiskt, massor av burpees och utfall i de block vi kör just nu. Dock i synk med musik vilket gör det jobbiga så roligt. Det här som hon gör i videon är med i vårt sista block och trots att jag är ganska slutkörd då får jag alltid massor av energi när jag hör de där första tonerna. Den här kombinationen är den roligaste på hela passet och jag bara måste le när jag hör att det är på gång. När man sedan lägger på hoppet ner i planka, sååå jobbigt, men KUL!
Och så skidåkningen då. Träning efter säsong är verkligen en hit. I våras och somras var det löpning och cykling. Nu när det finns lite snö är det skidor både på tvären och längden. Februari blev rätt intensiv med skidåkning utför men jag hoppas verkligen få till mer längdåkning. Det är ju bara för härligt!

Till sist finns det inget mer avkopplande än promenader med lilla hunden. Mitt i skogen, gärna med en skräckpod i öronen.


12 februari 2017

Nöjders

Det var inte roligt att lämna en mycket sämre make och barn hemma i förmiddags för att dra på dag två i skidskolan. Såhär i efterhand klarade de sig bra ändå med tv/tv-spel och andra skärmar som barnvakt medan Calle fick sova och vila. Jag däremot möttes av en backe inlindad i dimma och cirkus fjorton minus. Några extra lager så går det. Även de här dagen var fenomenal lärmässigt även om det blev mer "åka och prova" i dag. Säkerheten på skidorna är nog den största skillnaden måste jag säga. Framåt lunch var mina tår stelfrusna men sedan kom solen så då var det bara fantastiskt. Att jag anmälde mig till den där skidskolan måste nog bli ett av årets bästa beslut. Hoppas det känns likadant efter kommande helg då det är Johns tur att gå i skidskola. Han är inte lika följsam som jag skulle man kunna säga.
När jag kom hem vid halv tre sken som sagt solen smått fantastiskt så jag drog ut barnet för lite tunnelbyggande och pulkaåkning. Maken hängde på och satt och vilade framför sin brasa. Jag var ganska stelfrusen efter dagen så vid halv fyra fick jag nog och gick in. Jag kunde bara inte bli fram trots rörelse och häng framför elden.
På eftermiddagen låg jag lyckligt i soffan med min bok och tinade under filt och med hjälp av en kopp te. När skymningen smög sig på kände jag mig smått lyrisk av nöjdhet och lycka.
Den som kanske inte känner sig så nöjd med helgen är den smått bortglömda hunden. Visserligen har han varit ute en del i snön och lekt men inte har han fått en enda långpromenad.
Jack, lovar att kompensera dig under veckan.

11 februari 2017

Skidåkning till nya nivåer

Det här att bita ihop funkade tydligen. Jag vaknade både tung och tät i morse men efter en ipren och kaffe så lättade dimman något och jag kunde åka i väg till backen för helgens första dag av skidskola. I vuxengruppen var det jag och fyra som aldrig stått på skidor förut. Jag tar mig ju ner för backen i alla fall och med två lärare för gruppen fick jag en helt egen. Hela dagen. Jag fick massor av bra tips och som jag misstänkte hade jag både kropp och lutningen fel. Efter att jag tränat på dessa tips och efter att jag lyckats bemästra stora svängar i avslappnat läge ändra helt plötsligt hela min åkning karaktär. Från att ha varit ganska okontrollerad och osäker kunde kunde jag verkligen slappna av och åkningen blev nästan meditativ. Så härlig känsla. Jag ser verkligen fram emot dag två på skidskolan och längtar efter längre backar så att åkningen inte tar slut så fort. Tur jag ska till Ski Sunne på onsdag!
Hemma hade sjuka Calle fått klara sig bäst han kunde utan min hjälp. De hade ändå lyckats gå ut i det fina vädret för lite pulkaåkning. Calle fick elda i sin älskade eldboll så då går det mesta. De var fortfarande ute när jag kom hem så John och jag skottade ihop en snöhög och John grävde tunnlar i den. Eftermiddagen blev väldigt lugn och till kvällens mellomys blev det en helg hög med godis. John dansade redan till de första tonerna och hela familjen tyckte Dismissed var bäst. 

10 februari 2017

Å! Men nej!!

Alltså, ärligt talat. Vi är förkylda IGEN! Calle var väl helt frisk en vecka innan han fick ont i halsen och så började det om. Han var superdålig idag så han fick stanna hemma från jobbet. Troligtvis feber. Jag fick ont i halsen och tät med tryck i hela skallen under dagen i dag. John bara lite snuvig som det verkar. Det goda i det onda. Jag hoppas inte jag har samma utveckling som Calle för då är jag sängliggandes imorgon. Det kan jag inte vara eftersom jag ska gå på skidskola och åka i backen hela helgen. Hoppas. Inte. Well, biter väl ihop då.

Fick i alla fall ihop lite fredagsmys. Jag lagade hemmagjord falafel till middag. Första gången och den blev mycket god. Vi åt framför "Lotta på Bråkmakargatan". Det här med att de vuxna väljer film verkar funka eftersom John, trots inledande protester, skrattade högt flera gånger. Dock tyckte han att Lotta var lite väl bråkig.

Nu sover barnet i sin säng så jag ska passa på att lägga mig jag med. Sömn och vätska var det mot förkylningar va?!

9 februari 2017

Lyxtorsdag

På torsdagar går jag hem lite tidigare. John och jag åkte förbi bageriet och lyxade till just den här eftermiddagen med årets första semlor. Jag blev lite chockad över hur dyrt det var. Jag har nog bakat egna de senaste åren. Det fick det vara värt. Jag åt nästan två dessutom eftersom John mest slickade av grädden från sin. Winn för mig!