27 april 2017

Mitt hjärta blöder: 58/100

I dag började jag följa ett nytt konto på instagram. Det heter asylpoesi och är de ensamkommande ungdomarnas egna berättelser i diktform. Ett konto jag tycker alla borde följa för att förstå hur hemsk verkligheten är. Den här dikten berörde min själ.


Den här också med tanke på att ensamkommande ungdomars liv tar en sån drastisk, negativ vändning den dag de blir 18 år. De förlorar sin gode man (om inte gode mannen är en särskilt snäll person som väljer att stanna kvar ändå utan betalning) och därmed ett stort stöd, de ska nu klara allt själv. Hur bra kan en 18-årig svensk ungdom klara sitt liv själv och kontakt med myndigheter när de är 18? Tänk då att du inte förstår språket, inte har en aning om hur systemet fungerar i det här landet och samtidigt ska slåss för din rätt att stanna kvar här. Dessutom flyttas man, oftast från ena dagen till den andre, från sitt HVB-boende där man bor med sin vänner, har ett eget rum, skola att gå till, personal som hjälper till i vardagen etc till ett asylboende för vuxna där du inte känner någon, många är vuxna män eller familjer. Du får inte längre gå i skolan och ofta är asylboende rätt hemska. Snuskigt och trasigt. Duschar som det knappt kommer vatten ur och kök som du inte har tillgång till. Dessutom bedöms du nu som vuxen i asylprocessen. Vad innebär det då? Jo, är man under arton, alltså ett barn så kan man inte lämnas ut till ett land utan att ha ett mottagande. En vuxen ska ju klara sig själv så där behövs inget stöd i hemlandet. Du kan också ha blivit arton från ena dagen till den andra utan att du själv visste det. Detta eftersom en myndighet bestämt att du inte är 16 som du sagt utan snarare närmare 19. Tänk att bli av med allt detta på en enda dag. Jag har sett det hända. Och jag har sett ungdomar brytas ner totalt av det.


Och den här då. Eftersom alla, ALLA har tagit sig hit på väldigt farliga vägar. Hur många har inte offrat sina liv för att komma hit?


På radion här om dagen hörde jag att fler svenskar vill att Sverige ska ta emot färre flyktingar. För mig är det samma sak som att säga att man inte vill hjälpa andra. Att man tycker det är helt okej med barn som torteras, får se sina fäder mördas framför sina ögon, som lider och vars släktingar och syskon försvinner utan ett spår. Som dör. För när vi inte tar emot flyktingar, då dödar vi människor. När vi skickar tillbaka ungdomar till Afghanistan till exempel, då skickar vi dem till ett liv i misär i bästa fall. I värsta fall skickar vi dem i döden.

Tycker inte du heller att det känns bra? Gå då in på facebook och leta upp gruppen Vi står inte ut och skriv på vårt upprop.

26 april 2017

Snö, insomnia och vab: 57/100

Jag avskyr det här med sömn! Ibland är det så komplicerat. Natt till tisdag somnade jag väl 11 och vaknade 2. Vid halv 5 gav jag upp och gick upp. Ångestkänslan det kan skapa att ligga där i sängen. Jag förstår inte. Ute hade det snöat. Igen. Jag gjorde yoga och laddade för jobbdag.

Natten till i dag la jag mig i annat rum än tillsammans med min man eftersom ett stort problem är att han snarkar så. Det var himmelskt! Jag somnade vid halv 10 och sov som knockad till 6. Det konstiga är att jag alltid blir som tröttast en dag efter att jag sovit dåligt. Det är som att dagen direkt efter går bra men sedan kommer det ikapp en när man sover bra igen.
Jag fick fint sällskap i sängen även om det inte var den bästa idén för då ville jag absolut inte gå upp.
Till slut gjorde jag ändå just det och yoga 15 minuter. På onsdagmornar har jag numera skapat utrymme för friskvård så jag och Jack tog en löprunda innan jobbet. 4 km i intervaller och i SOL utan SNÖ. Så fantastisk start på dagen! 
 Finfin dag på jobbet och precis när jag avslutat mina lektioner ringde förskolan. John var sjuk. Igen. Han var superhes när jag hämtade honom och förkyld. Vabruari stannade visst hela den här våren för oss och jag försöker att inte stressa för allt jag är borta från jobbet nu.
Jag har i alla fall jobbat hemifrån hela eftermiddagen medan John vilat sig vid dator och tv.
Jag ska laga Pad Thai till middag (första gången, det blir spännande) och ser fram emot en lugn kväll och hoppas ingen annan blir smittad. Har ju så många planer för helgen. Tänker bort att jag också har lite ont i halsen.

25 april 2017

Sommarlista: 56/100

Jag hittade en list hos Anna (som hittat den hos Elsa Billgren) om sommaren. Just nu snöar det rätt bra utanför mitt fönster så vad är bättre än att drömma om sommar och semestern?
Vad ska du göra på din semester?
Vi har bokat 2 dagar inklusive övernattning på Kolmården i början av sommaren. Vi har ju varit där för två år sedan. John älskade Bamses värld då och är fortfarande stort fan av Bamse så vi tänkte passa på innan han blir för stor. Vi har också bokat en flottfärd på Klarälven med övernattning i stuga. Det är min och mina två syskons (inklusive familjer) present till vår pappa som fyller 70 år. Jag ska också vandra och sova i skogen med min vän Natasha. Det är de stora planerna.

Ska du åka någonstans?
Norrköping är den längsta planerade resan nu. Tänker att vi åker till svärföräldrarna i Ludvika också. Vår familj gillar att semestra i Sverige. Jag är sämst att resa med, speciellt om man åker bil. Gud, vad tråkigt det är.

Hur länge ska du vara ledig?
Jag är lärare och har hela sommarlovet så cirka 7 veckor. OBS, att lärare arbetar 45-timmarsveckor för att jobba in sina lova. För den som fortfarande lever i bubblan att lärare har det så jäkla gött jämt (älskar mitt jobb men tyvärr jobbar de flesta lärare mycket mer än heltid). 

Vad vill du verkligen hinna med?

Träffa folk! Vänner och familj. Sommarledighet är inget att ha om man bara stressar runt för att hinna massa saker. Jag vill ta det lugnt och träffa alla jag tycker om så mycket jag kan. Jag hoppas också på en någorlunda varm sommar så vi kan hänga på stranden mycket, Finns inget bättre än strand, skogssjö och picknick på sommaren.
                     
Vad tror du egentligen att du kommer att göra?
Jag är rätt säker på att jag kommer hålla mig till planen. Bara vädret gör sin del så.


Vad ser du mest fram emot?
Fina kvällar på altanen. Mycket tid i skogen. Kvalitetstid med familjen. Att klippa gräs med en pod i öronen. Äta massor av mjukglass och jordgubbar. Dricka rosé. Grillkvällar. Ha det skönt. Ser mycket fram emot mina vandringar.
                                            

Vad kan gå fel?
Ja, det skulle väl vara om vi är sjuka mycket. Jag är inte sådan som låter regn förstöra semester till exempel och vi planerar heller inte sönder sommaren.


Vem kommer du att vara med?
Calle och John mest. Familjen och vänner, hoppas jag.
                  
Vad kommer du att köpa inför semestern?
Sommarkläder till John eftersom han har växt ur allt. Fasar för det då han vägrar ta på sig det mesta som är nytt. Det dyraste har jag redan köpt. Stor vandringsrygga, liggunderlag, sovsäck och uppblåsbar kudde samt tält.
                                                

Kommer du använda det?
Minst en gång för vandringsgrejerna. Johns sommarkläder, det märks. 


Kommer du bli brun?
Jag har väldigt ljus hy och brukar alltid säga att jag aldrig blir brun. Tittar jag på korten från förra sommaren som inte var så solig hade jag ändå en del färg. Jag får nog färg som smyger sig på och jag blir aldrig riktigt knallbrun. Det känns inte så viktigt faktiskt.
                                              
Vad ska du säga till ditt semester-jag?
Skärp dig och var inte så jäkla lättirriterad (samma som alltid).


Vad kommer du att äta?
Grillad mat. Jättemycket lax och kycklingvingar från grillen. Helt säker på det då vi är typ grillgalningar. Jag kommer också äta massa vattenmelon, jordgubbar och mjukglass.
Vad kommer du att dricka?
Vatten, rosé, öl, kaffe.


Vad kommer göra den här semestern extra bra?
Att John är i en perfekt ålder för att göra saker med. Tillräckligt stor för att kunna göra de roliga sakerna och väldigt härlig att vara med samtidigt som han också är liten nog att tycka mycket om att bara vara med Calle och mig eller andra släktingar. Alltför snart kommer kompisarna ta över så det tänker jag njuta lite extra av.
                             
Vad kommer du ha på dig?
På sommaren älskar jag att ha klänningar. Har redan köpt 5 nya!

Hur kommer du att göra dig illa?
Inget hoppas jag. Myggbett blir det nog en del och säkert anfaller något träd mig när jag klipper gräs igen.
                                           
Vad oroar du dig för?
Har just nu fullt upp med att oroa mig för att allt ska klaffa terminen ut så sommaren känns som en skön oas i framtiden.

Hur kommer du minnas din semester sedan i september?
Förhoppningsvis fin och ganska varm och mysig.

24 april 2017

Rutiner, yoga och bönbiffar: 55/100

Jag älskar rutiner!
Jag kan inte säga det nog.
Min kropp mår så mycket bättre av fasta rutiner, man kan bara tänka sig vad mycket gott det gör för barn. Så det var skönt att vara tillbaka på jobbet i dag efter veckans ledighet. Skönt och stressigt eftersom det finns en hel del att "ta tag i" så här när terminslutet närmar sig. John var jätteglad över att komma tillbaka till kompisarna på förskolan även om han var lite svårväckt i morse.

I dag var sista måndagen på min underbara kundaliniyoga och även om jag vet att den kommer tillbaka i höst så kommer jag sakna den. Den yogan har gjort så mycket för mig. Under den långa vilan hade vår lärare med sig en gong (googla) som hon slog på under hela tiden. Man kan inte tro att det är avslappnade när någon slår på en stor metall(?)platta men det var det verkligen. Jag somnade till flera gånger. Och dessa mantran sen. De gör verkligen att man kan vara i sitt eget nu, i sig själv. Så vilsamt.

Well, efter denna vilsamma start på veckan åkte jag hem till Calle som hade lagat ugnspotatis och bönbiffar med coleslaw. Hela den här veckans mat är recept från ica eftersom jag ville testa nya saker. De här bönbiffarna var de godaste vegobiffarna jag någonsin ätit. Så spröda och de liksom smälte i munnen. Ni har rätt, det var ingen barnvänlig mat alls men John fick risgrynsgröt istället. Alla nöjda. 

23 april 2017

När helgen ger mersmak av allt: 54/100

Nu är mitt påsklov slut och det är dags att jobba igen i morgon. Det känns både skönt och vemodigt. Jag var helt slut hela lovet så mycket tid gick åt till att vila vilket jag inte gillar egentligen men å andra sidan behövde jag det väl och kan nu återkomma till jobbet med förnyad styrka. Som vanligt känns det skönt att komma tillbaka till rutinerna igen efter en längre ledighet.

Helgen har varit fantastisk.
I går morse mötte jag upp med mina 3 stjärnor för årets första vandring. Jag älskar att vandringssäsongen har börjat igen. Vandra och vara i naturen är något av det bästa jag vet!
Den här gången åkte vi till Sävsjöleden som ligger strax utanför Grums i Värmland. En mycket fin led och jag fick massa energi efter den här turen. Man kommer att kunna läsa mer om detta på den blogg där Natasha och jag skriver om våra äventyr utan våra familjer: mammorpavift.wordpress.com
Christine var den fantastiska fotografen. Jack var såklart med och sprang som en tätting alla 8,4 km.
John och Calle hade haft en mysig dag tillsammans. På eftermiddagen lekte John med grannbarnet en stund och sedan var det myskväll med Talang.

Den här söndagen var jag bara tvungen att ge mig ut och leta några stolpar i Friska Forshaga eftersom kartorna släpptes igår. För den som inte vet vad det är kan man säga att det är en light-variant av orientering och att man letar pinnar med olika koder på utifrån olika kartor som släpps med jämna
mellanrum under en viss tidsperiod. Detta finns i flera kommuner runt om i Värmland i alla fall och är ett trevligt sätt att komma ut och röra på sig samt upptäcka delar i sitt närområde som man kanske inte besöker så ofta annars.

 Jack och jag tog cykeln och tog de pinnar som låg mest centralt. Efter 5 pinnar hade vi visst cyklat 6 km och Jack har varit helt slut efter den här superaktiva helgen.

Till lunch kom några vänner och grillade korv tillsammans med oss. Detta är en av Johns bästa kompisar och de lekte massor. Vi vuxna hade också trevligt och kunde till och med sitta ute i solen och äta våra korvar trots att det började hagla bara minuterna efter att vi hade bestämt oss för att gå in. En helg helt i min smak!

22 april 2017

Kemikaliebanta min vandringsutrustning: 53/100

Från och med i dag dra officiellt vandringssäsongen igång igen. Ut i skogen och knata med matsäck, hundar och bästa sällskapet. När ni läser det här är jag förhoppningsvis ute på årets första tur med fint väder och ickehalt hund.
 När man vandrar och man ska bära allt man har med sig på ryggen ska det inte vara tungt. Erfarna vandrar räknar gram och packar så förnuftigt som möjligt. Själv vill jag ha lätta saker som inte är plast eftersom plast är samma som kemikalier för mig. Ofta är t.ex bestick och muggar avsedda för vandringar gjorda i plast som känns både billig och tunn vilket är anledningen till att jag inte vill dricka varmt ur dem. Varma saker i plast värmer upp plasten som då släpper ännu mer kemikalier.

Här är mitt dilemma. Jag har några rostfria matlådor som inte är speciellt tunga. Däremot är det som sagt svårt att hitta muggar och tallrikar i lätta material som inte är plast. De rostfria varianter som finns är ofta väldigt dyra. En annan fördel med plasten är ju att den just är billig. 
Flaskor att bära vatten är ett problem då det inte finns något bra alternativ till plast. Speciellt inte om man ska gå längre turer då man måste kunna bära mycket vatten. Det funkar inte direkt med min sportflaska i glas då. Just nu får det räcka att det som har kontakt med mat och varm dryck är av annat material än plast. Lätt att bära kontra kemikaliefritt i ryggsäcken är mitt dilemma just nu.

21 april 2017

Att upptäcka och återupptäcka böckernas värld tillsammans med sitt barn: 52/100

Vi började väl "läsa" för John när han föddes ungefär. Böckerna är mitt intresse och musiken är Calles så det är tack vare den andre som John får dessa godbitar i livet. Jag (och John numera) älskar att hänga på biblioteket medan Calle helst undviker att gå in där. Jag är helt omusikalisk och ser gärna att det är tyst omkring mig när jag kommer hem. John och Calle spelar och lyssnar gärna tillsammans. Ändå så fint när man kan dela sitt intresse med sitt barn.

Max-böckerna har visserligen sin charm men jag har ändå längtat efter den tid då vi kan läsa lite mer avancerade böcker, speciellt mina egna gamla favoriter. En bok som jag särskilt minns från min uppväxt är Roald Dahls Häxorna. Jag kan fortfarande minnas första gången jag läste den och hur spännande jag tyckte den var.

Nu har inte tänkt att läsa just den för John riktigt än men kunde ändå inte låta bli att låna hem en lite enklare av Roald Dahls böcker vid senaste bibblan-besöket. Mitt magiska finger är inte särskilt lång och inte heller läskig men ganska spännande. Gissa om jag blev överlycklig när John satt som klistrad under hela läsningen. Boken var inte heller längre än att vi kunde läsa den i en sittning. Å, dessa världar som öppnar sig för oss nu! Jag ser framför mig hur vi läser Häxan och Lejonet och senare och Harry Potter-böckerna. Och allt nytt jag själv inte läst än. Det finns ju så mycket bra!!